Det är vårens första värmande solstrålar och människor tar sig ut för att ladda sina trötta vinterbatterier. Några timmar ute i ljuset fyller många av oss med energi. Och samtidigt blir det som legat dolt synligt: fläckar på fönstren och golv som vi trodde var helt ok, en bil som behöver tvättas, liksom ett ansikte som inte helt känner igen sig själv.

Det är ingen slump att många parförhållande tar slut i mars/april. Det som vilat på skuggsidan blir skoningslöst exponerat och vi kan inte längre hålla tillbaka det som är sant för oss. Vi måste börja kommunicera på riktigt och känna samhörighet, eller gå åt olika håll. Våren är både helt fantastisk och en sanningssägare av stora mått!

När vi under lång tid gått runt och känt att gnistan från hoppet om: ”att det säkert kommer att ordna sig. Han, hon och vi kommer säkert hitta vägar. Förändring är möjlig…(?)” När denna gnista tappar livskraft försvinner själva viljan till att mötas i våra relationer. Utan hopp dör vitaliteten! Vi måste få kunna längta och tro att det kommer att bära. Vårstrålarna blåser liv eller tvingar oss att konstatera att vi faktiskt har försökt allt.

Vi kan inte förändra en annan person hur gärna vi än vill. Jag vet att du vet detta, men ändå kan det vara så fruktansvärt svårt att inse. Därför att hoppet är en av de starkaste krafterna som existerar. Vi släpper inte gärna taget.

Vi behöver bestämma oss för om hoppet är en knopp som vi vet kommer att blomma ut, eller om vi bara ger näring till jaget genom illusioner. Jag sa till en person: ”Säg inte att du älskar honom om du inte menar det. Vem är det du försöker skydda?” Människor förtjänar att få känna sig och vara älskade på riktigt.

Vad visar vårljuset för dig?

Michael Larsen – relationscoach

Så lämnar du en narcissist – webinar den 16/3 kl 20.00. Du är varmt välkommen!