Som du säkert märkt kommer jag ofta tillbaka till samma ämnen och tankegångar. Detta gör jag för att påminnelser och upprepningar är det som gör att vi tar till oss på djupet. Det blir inte bara något som läses igenom under någon minut med tanken: ”det var klokt och det skall jag tänka på.”
Vi har vant oss vid ett visst sätt att tänka och glömmer lätt, särskilt under känslomässigt stormiga perioder. Det jag vill få fram här idag är att motgångar, kriser, förluster ofta bär på potentialer till någonting bättre. Vi ser självklart inte det så när som värst.
En terapeut jag hade kontakt med i samband med min skilsmässa sa till mig: ”det här är bra för dig (ville skälla ut honom för de orden). Du kommer att bli en helare människa och lära känna ditt sanna värde.” Gissa om jag mest tyckte det lät som provokation.
Det tog tid (lång sådan) innan både förståndet och hjärtat insåg det här med värde. Jag önskar inte att någon skall behöva slå i ”den vassa kanten” för att växa, men tyvärr är det en kraftfullt effektiv väckarklocka.
Vad är det då vi behöver upprepa om det mesta känns meningslöst?
Jo, att vi är mer än vår situation, att en partner eller en f.d. sådan inte sätter värdet på vårt innersta, att andra gör som de gör och att vi behöver komma till en punkt som säger: min berättelse kommer att bli bättre och mer levande än det här nuet.
Om du just nu såg din hand skriva någonting i mjuk varm sand eller på ett rent vitt papper, vilket eller vilka ord skulle då träda fram?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
*Släpp taget*
Min skilsmässa är det bästa som hänt mej, förutom mina barn. Jag har svårt att hitta en mening med mitt äktenskap däremot. Men även där tänker jag att mina barn vill jag inte vara utan.
Att i princip dagligen få höra att man är dum i huvudet, konstig, äcklig mm sätter spår. Hur lär man bort ”sanningar” man hört i 22 år?
Kämpar ofta med att upprepa. Att om och om igen säga för mej själv att hans sanning inte är min sanning.
Jag skrev häromdan att mitt liv är perfekt förutom ekonomin. Det är såklart en lögn…. men jag måste intala mej att det är så trots att exet manipulerat bort barnen och lurat mej på saker och pengar.
Just idag känner jag mej lite deppig och de ord jag skulle skriva skulle kanske bli ”Jag ger upp”. På en bättre, gladare dag skulle jag skriva ”Jag är.”
”Sanningarna” du hört så länge säger ingenting om dig, men vad berättar det om den som uttalat dem? Kan du nämna en god egenskap hos dig som du VET är din sanning?
Egentligen vet jag att jag är en kärleksfull, generös, ansvarsfull, klok och duktig person. Hans sanningar om mej var ju en beskrivning av honom själv. Men hans ord ekar fortfarande i huvudet.
En dag skall det ekot tystna. Vad vill du då höra?
Jag begriper att jag måste hitta min egen sanning och på riktigt känna att jag själv tycker att jag är bra. Men jag drömmer om att höra någon säga: ”Jag älskar dej”. Fram tills dess får jag lyssna på min egen röst som säger: ”Jag älskar mej.” Jag vill också kunna höra mej själv säga till någon att jag älskar den personen. För jag vill våga ha såna känslor igen.
Du beskriver det på ett vackert sätt amq – modigt och sårbart i ett.
Mina ord skulle vara ”gå vidare”.