En gång i tiden spelade jag rugby och om det var en sak som jag lärde mig, så var det att gå aldrig in i en tackling med tvekan. Det var att be om en skada.
Liknande princip kan översättas på våra relationer (dock minus den hårdhänta delen) – konstant tveksamhet skapar otrygghet. Om vi går in i ett förhållande med trötthet, misstro och en touch av cynism:
”Jag får se. Hon/han är jättefin, men.. Jag slipper i alla fall att vara ensam så länge…Man står ju ändå sig själv närmast.”
Eller:
”Jag är nog inte värd henne/honom. Vilken tur jag har som gjorde att hon/han valde mig.”
Det vi sänder ut kommer tillbaka i olika former och ger resultat.
De flesta av oss har åkt på relationssmällarna, och har därför i många fall också utvecklat olika psykologiska överlevnadsstrategier som gör oss härdade, avstängda eller väldigt känsliga och osäkra. Vårt bagage gör att vi medvetet eller omedvetet förväntar oss en viss utgång. I allt detta hör vi dessutom om andras trassliga relationsdraman. Pessimism smittar!
Djupt här inne i hjärttrakten känner vi om någon vill oss väl. Vi kan även känna in varningssignalerna hos den splittrade personligheten, men vi ignorerar dem med:
”Det är nog jag som är överkänslig. Något är fel på mig! Jag känner mig så himla attraherad! Jag avskyr att vara singel!”
Jag vet – en kärleksrelation innebär ett risktagande och det kan verka oerhört skrämmande när man ser statistiken.
Det finns inga hundra procentiga garantier (finns det några sådana över huvud taget?) och kärleken bygger bl.a. på tillit och överlämnande (surrender låter bättre).
Att utgå från att partnern vill oss väl är ett val och en handling som gör oss utsatta – att älska gör hjärtat öppet och därmed också sårbart. Vi kan försöka med emotionellt skottsäkra västar på, men det blir aldrig bra.
Vilka begränsande tankar behöver du titta närmare på för att sedan kunna släppa taget om?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se
PÅ pricken vad jag behövde höra just nu! Logiskt tänker jag att ett förhållande alltid är ett risktagande och har jag gett mig in i det så satsar jag allt. Till en början i förälskelsens rus känner jag mig osårbar-allt är lätt roligt och fantastiskt. Jag känner mig säker, attraktiv och kärleksfull. Nu efter ett tag…kommer osäkerheten du skriver om; Han vill eg inte ha mig, han vill eg träffa någon annan starkare roligare snyggare…
Hm…hitintills har jag hållit tankarna för mig själv och nu gäller det att göra mig av med dessa tankar innan de blir till verklighet.
Hur ska vi göra istället då? När jag sastat har jag blivit djupt besviken, och nu när jag är mer avvaktande ja då är det inte heller rätt.
Kan väl rent allmänt säga att de två sista åren, gjort att jag tappat tilltron till att människor vill andra väl. Hade en nära vänninan trodde jag som visade sig vara allt annat än vän, så mycket falskhet och skitsnack från hennes sida trodde jag inte existerade, partner som visade sig vara otrogen och arbetskamraterna ja de vill endast att jag fixar så de slipper, och påpekar jag att jag inte hinner eftersom jag även gör en massa annat så lyssnar ingen.
Har i grunden en positiv livssyn men den har fått sig en ordentlig törn, Alltså avvaktande i vänskap och kärlek, även om jag aktivt jobbar med mentalisering och försöker se saker från den andres synvinkel.
Känner precis som du Skogsblomman….håller med om att även jag tappat tilltron…..börjar nästan tycka det är bättre att vara singel. Men det är ju inte det jag vill, har massa kärlek och omtanke att ge till en man….om det nu finns någon som vill ta emot! Visst, jag har mina dagar, är inte perfekt men vem är det?? Jag vill ha en sund och kärleksfull relation med omtanke och respekt men det verkar ju vara snudd på omöjligt!?
Idag är en ”dålig” dag i mitt liv men då betyder det att morgondagen bara kan bli bättre!
Kram till er därute!
Och jag håller också med…känner också att jag har kommit en bit på vägen. Men det är väl så att tio steg fram ibland innebär att man får ta några tillbaka osv. Jag har också den där känslan av att jag har mycket kärlek att ge och tänker verkligen testa och försöker påminna mig själv om att om det inte funkar, om jag börjar kompromissa med mig själv och ifrågasätta mig själv för mycket i denna nya relation då är det inte menat. Och är det inte menat denna gg heller så ska jag stå stark kvar ändå. Jag har mig själv och min två fina döttrar – mer än så är bonus.
Om jag inte känner i hjärtat att nästa partner vill mig väl, så är det, Tack för mig! Mitt ex har inte alltid velat mig väl och det trasade sönder mig. Men jag har kommit långt på vägen, och är himla stolt faktiskt 🙂
Stor kram till er alla på kramens dag <3
LA, du ska vara stolt. Det är stort, väldigt stort att komma dit nu är nu. Jag är på samma ställe som du, mitt ex ville inte alltid mig väl och trasade sönder även mig. Men nu är jag också där att jag står stark, stolt och glad i MIG själv. Inte i förhållande till någon annan, utan bara jag. Och nu möter jag människor precis som du, jag är jag och väljer människor som jag känner vill ha mig precis så och som jag vill ha, såväl vänner som män.
Tack för dina fina ord! Jag är så mycket gladare idag. Allt är så mycket roligare på nåt sätt. Roligare att göra saker med barnen där jag tidigare varit trött och orkeslös. Nästan så man känner sig viktlös ibland :-))
Nej, nu kör vi vårt rejs. Nu är det vi som bjuder upp till dans och framför allt vem/vilka vi vill dansa med genom våra liv, vänner som män. Vi måste även inventera emellanåt för att behålla dom viktigaste runt oss. Dom som gör oss glada och ger värme.
Må vara helt blåögd men jag vill tro på kärleken igen, bara få kasta mig ut, lyssna på hjärtat och våga. Jag riktigt längtar efter att få falla helt handlöst, ta djupa andetag och bara leva livet.
Det värsta har redan hänt liksom, att genomgå en skilsmässa från barnens pappa, som de senaste åren var vidrigt, med maktspel och manipulation och att inte kunna leva med mina barn varje dag, utan bara varannan vecka.
Vägrar tro att det kan bli värre än så, har siktet inställt på att bli och leva lycklig!! Har precis träffat en man som jag tänker välja att lita på, att han vill mig väl och det han säger är sant. Är det inte så, ja då kommer jag klara det också, och jag kommer se till att ha kul på vägen! Det är jag skyldig mig själv!
Förstår exakt vad du menar. Jag är inte heller rädd längre, för precis som du känner jag att det absolut värsta har hänt. Värre än att skilja sig från sitt/sina barns far blir det inte. Att bryta upp en familj och inte få leva med sina barn hela tiden. Och det har gjort att jag inte heller har något att vara rädd för.
Så precis som du tror jag absolut fortfarande på kärleken, jag vågar absolut säga ja till den, vågar absolut kasta mig ut. För precis som du känner jag också att kastar jag mig ut och blir sviken så tar jag mig ur det, för jag tog mig ju ur det värsta som kunde tänkas.
Däremot har jag nog blivit lite mer rädd om mig själv. Efter att ha vant mig med att leva ensam, och inte längre ha någon panik att hitta någon barnafader, så lever jag väl i och med mig själv just nu. Så nästa relation ska verkligen berika mig och mitt liv, jag kommer inte att välja någon relation igen för att jag är rädd för att vara ensam, för det är jag inte längre.
All lycka till dig!