love

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kan vara fruktansvärt svårt – ett område fyllt med frågetecken, skuld, tvivel, praktiska ställningstaganden m.m. Är det något vi föräldrar är känsliga för, så är det att behöva lämna sårande besked till våra barn. Det ligger i vår DNA att vilja skydda dem från allt som är uppslitande.

Barn blir ledsna (även om de inte visar det för oss) oavsett hur starka de utåt sätt verkar vara. I de fall där relationen mellan föräldrarna varit katastrofal över tid, blir barnen ofta oerhört lättade över en skilsmässa. De vill ha lugn och ro, men vi får inte glömma att det också kan finnas sorg med i bilden. Sorgen över det som aldrig blev.

Om vi försöker försköna kring den lyckliga separationen (menar inte att det inte förekommer), bör vi fråga oss själva för vems skull vi gör det. Jag är inte ute efter att så skuldkänslor, men vuxen och barnperspektivet ser inte alltid likadant ut. Vår egen lättnad och frihet behöver inte per automatik vara barnets.

Vilken förälder anser sig ha den perfekta manualen för hur man berättar för barnen: ”mamma och pappa skall skiljas.”? Jag skulle i alla fall aldrig våga påstå att jag har svaret.

Våra barn kan försöka skydda oss genom att inte visa de svåra känslorna de bär på. De kanske inte ens har ord för eller vill kännas vid dem.

Tystnad och inåtvändhet är också uttryckssätt för de unga människorna. Vi bör undvika att värdera och kategorisera kring ”de riktiga sätten” att visa känslor på. Självklart känns det oändligt mycket bättre om hon/han är verbal. Men verkligheten är inte ett pedagogiskt mästerverk där vi skall vara kommunikativa superhjältar.

Om det är EN ENDA sak som jag skulle hålla fast vid när det gäller barn och hur vi kommunicerar med dem: ge utrymme till att uttrycka sig. Visa att du finns där – villkorslöst – oavsett vad. De små behöver dig och ditt riktiga lyssnande. Även till det som inte sägs.

Om ditt barn känner att du älskar henne/honom har du lyckats mer än väl. Då har ni kärlek och vänskap för livet. Kan det bli bättre?

Lyssna, lär och älska. Jag tror att det finns där min bloggvän.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare