Mannen mitt emot mig säger: ”jag är förkrossad och kan inte sluta tänka på henne.”
Jag: ”när var du arg senast?”
Mannen: ”arg? Jag är förtvivlad.”
Jag: ”Du blev bedragen och är inte arg?”
Mannen: ”Nej…jag…älskar henne.”
Jag: ”men du kan väl ändå vara arg, eller?”
Vi samtalar vidare och det visar sig att han lagt all skuld på sig själv till varför hans fru träffat en annan. Han söker alla möjliga förklaringar som samtliga leder till en enda plats: honom själv! Jobbade för mycket, lyssnade inte alltid, såg inte signalerna…
Listan där han pekar ut sig själv som skyldig är lång och det håller honom fast i ett järngrepp. Det är möjligt att han begick misstagen, MEN att belasta sig själv för det som skett är inte rätt väg. Förstår hans reaktion eftersom jag själv befunnit mig där – självanklagelserna som närmaste vän.
Vi är nästan alltid två som ser till att en relation fungerar, och två som styr den mot avslut.
Ilska kan om den används på rätt sätt vara en enastående drivkraft för att ta sig upp ur emotionella hål. Den kan slipa sinnet, göra oss beslutsamma och handlingskraftiga.
Jag frågade mannen hur ofta han är ute och springer och svaret blev: ”aldrig!”
”Inte från om med i morgon om jag får bestämma. Ta med alla känslor – paralysering, sorg, förtvivlan, återhållsamhet… Låt känslorna få strömma genom kroppen när du springer”, blev min medicin.
Det finns en anledning och historia till varför vi hanterar separationer, sorg, ilska etc. som vi gör. Det betyder dock inte att det inte går att befria sig från begränsande föreställningar och reaktioner.
Har du någon känslomässig Akilleshäl? Var sitter den?
Önskar dig en fin tisdag kära bloggvän.
Michael Larsen – livscoach
Tack bloggare! Precis vad jag behöver höra en dag som denna. Blev gruvligt bedragen, tror kanske att jag fortfarande älskar henne, skyller på mig själv – pga att jag jobbade för mycket såg jag inte signalerna!
Ska jag kanske lägga fokus på att vara förbannad (på henne) istället?
Faktiskt lättar det på trycket lite då!
Samtidigt som jag vet att hon inte alls mår bra där hon är nu……..
Och mår dåligt över det………..
Du har all rätt att känna som du gör, men även om du är arg så rikta inte ilskan mot henne, utan som kraft till göra ditt eget liv så bra som möjligt. Hoppas att det skall lösa sig för dig/er. Michael
Är det över? Från din eller hennes initiativ isåfall pga otroheten? Du älslar henne fortfarande skriver du, typ..
Jaadu……
Hon talar om vad hon vill renovera i vårt gemensamt ägda hus..
Vill fixa hagen, mm mm Står fortfarande skriven på vår gemensamma adress, vill att jag ska ta hand om hennes katter
Jag hade nog kunnat fortsätta leva med henne, saknar henne mycket mycket
Men så plötsligt hör hon inte av sig igen, nu på flera dagar……
Vad fint du skriver ! du har så rätt. oerhört bra råd <3 ha en fin kväll. kramar.
Tack snälla du! Önskar även dig en fin kväll. Kram
När jag blev arg…
Då blev jag rasande och det kom tillslut som tur var. Jag höll på att gå under av att allt var mitt fel och han spädde på det hela tiden men när det vände till ilska då började mitt liv till att tycka om mig själv.
Mina barn är min Akilleshäl. När X säger saker om att jag inte gör saker för att hjälpa honom med son mm. Det är då jag går ner mig fast inte så djupt för jag vet att jag är en bra mamma!
Tack!
Lita på din instinkt som Mamma och låt inte någon ge dig skuldkänslor. Styrka till dig.