Många människor är snälla och vill väl. Vi tänker i allmänhet gott om andra. Det ligger i vår sociala DNA att ge människor en chans, även om de sårat oss. Konflikter är någonting som känns obekvämt och vi undviker dem gärna. Om vi är i ett förhållande och är förälskade bär vi på drömmar, hopp, längtan, lust och förlåtelse.

Och så finns det personligheter som är experter på hur de ska navigera sig fram i vårt känslolandskap; vilka knappar de ska aktivera för att få oss vara till lags. För alla ”förtjänar ju att få ha kärlek sina liv. Även de som ständigt sårar eftersom det är någonting i deras uppväxt…”

Minns hur jag själv en gång kände efter att ha druckit av den emotionella cocktailen som den narcissistiska personligheten serverat mig: smickrad, utvald, någon som förstår, otillräcklig, skyldig, kontrollerad, ”jag som krånglar till det”, beundrad, nedvärderad, djupa upplevelsen av att sitta fast…

Övertygelsen om att min känslomässiga överlevnad hängde på att vi hade ett förhållande dränerade. Illusionen höll mig i ett järngrepp!

Mixen av rädsla för att förlora kärleken; ”att aldrig mer få känna så här” och ett sargat självförtroende är förödande. Vi blir självdestruktiva i vårt ständiga tillmötesgående. Emellanåt matas vi med löften som får närhetshormoner att rusa i våra hjärnor/kroppar och vi är säkra på att ”nu har allting förändrats och hon/han har förstått hur mycket de sårat oss.”

Det narcissistiska giftet förlamar och vi har isolerats från familj och vänner. Vi känner skam för att vi har gått tillbaka när vi bara några dagar/veckor tidigare berättat för alla att vi äntligen lyckats bryta oss loss. 

Emellanåt är ju n-personen helt fantastisk: inkännande, förtroendeingivande, öppenhjärtig och med alla de ”rätta” orden till hands. Vi förförs av de vackra luftslotten och för några timmar känner vi oss odödliga i hennes/hans sällskap.

Men…

Vi måste lämna! Vi behöver öppna upp för tanken om att vi har med en empatilös och en extremt manipulativ person att göra. Att alla de fina löftena är strategier för att vi ska vara kvar, så att n-personen slipper att konfronteras med ett nej.

Hon eller han kan inte förstå hur någon kan vilja avsluta en relation ”med mig; jag som är så mycket vackrare, snyggare, mer framgångsrik, sexigare, oändligt mycket mer begåvad än alla andra. Den som försöker lämna mig måste förstå vilket misstag det är och få känna konsekvenserna.”

Det är svårt att lämna en narcissist eftersom våra känslor är i kaos och vi inte tror att vi är värda någonting annat. Vi har kanske hamnat i en ekonomisk beroendeställning och om har vi barn tillsammans med personen ifråga, så är vi rädda för hur de ska ha det hos henne/honom varannan vecka, eller att vi ska förlora vårdnaden.

Det mänskliga psyket har en enastående förmåga till läkning och du kommer att hitta tillbaka till vad du vill och behöver. Tiden och familj/vänner är på din sida. Ökade insikter ger dig mark under fötterna.

”Att lämna en narcissist” – webinar söndagen den 31/5 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach