Bonusbarn, ett ex som ställer till det, personligheter som inte känner sig själva, bekräftelsedraman, tillitssvårigheter p.g.a. tidigare svek, cynism, orealistiska förväntningar på en partner och/eller oss själva. Jag kan fortsätta länge till!

Det är inte konstigt att det smyger sig in en del grus i våra parförhållanden. Sådant som nöter ned i det fördolda eller öppna. Vi lever dessutom i en tid av extrem rastlöshet. Narcissistskapande förutsättningar.

Detta i kombination med att många saknar tidiga relationsförebilder; föräldrar eller andra vuxna som i handling visade vad kärlek är för någonting. Hur två hela människor relaterar till varandra.

Många barn och ungdomar lever med intrycken av utbytbarhet. Bonussyskon som försvinner ur synfältet, eller den egna förälderns partner som plötsligt inte längre är där. Den unga hjärnan exponeras för allt det som presenteras på relationsscenen.

Emotionell relationsintelligens borde vara ett ämne i skolorna. Liksom självkännedom – detta är jag! Tänk så mycket bättre de nykläckta skulle må. Tänk så mycket mer hemma i sig själva de skulle vara!

Vilka är vi utan mentala/emotionella kompass? Slitna plastpåsar i vinden…

Vi behöver bli bättre på att våga blotta våra ”svagheter” – galenskaperna vi bär runt på, inför partnern. Inte ständigt försöka kapsla in dem med en massa hypnotiserande fasader. Många skulle må bra av att inleda sina förhållanden med gemensamma: ”detta är jag” samtal! Tillsammans med en professionell utomstående.

Vi är inte heller helt bra (ironi) på att bibehålla attraktionen till den vi har nära. Vi har fått lära en hel del ytliga tips om hur man segrar på kortdistans. Men hur är det i långa loppet? Uthålligheten i det romantiska hjärtat?

Själv har jag börjat fördjupa mig hur hjärnan fungerar gällande attraktion och trygghet. Minst sagt intressant, insiktsfullt och häpnadsväckande!

Låt mig avsluta med:

“Every fall into love involves the triumph of hope over self-knowledge. We fall in love hoping we won’t find in another what we know is in ourselves, all the cowardice, weakness, laziness, dishonesty, compromise, and stupidity. We throw a cordon of love around the chosen one and decide that everything within it will somehow be free of our faults. We locate inside another a perfection that eludes us within ourselves, and through our union with the beloved hope to maintain (against the evidence of all self-knowledge) a precarious faith in our species.”― Alain de Botton, On Love

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se