Det kan vara en kollega, chef eller partner som är så i ihärdig i sina uttalanden och beteenden, och trots att du vet att det är någonting som inte stämmer, så börjar en undran inom ta dig form: ”är det jag som inbillar mig? Kanske är jag överkänslig?”

Personer med narcissistiska drag eller om det handlar om en fullt utvecklad narcissistisk personlighetsstörning, raffinerade härskartekniker, så är de inledningsvis ofta väldigt svåra att upptäcka. Kontakten med dessa personer kan i stunder kännas väldigt bra, vilket gör det extra förrädiskt – för vem hade inte lämnat från början om det var rakt igenom katastrofalt från dag ett? Nej, vi är under tillvänjningens makt! Ett par förtroliga samtal här och där, komplimanger som leder oss in i följsamhetens hypnotiska rus: ”han/hon är kanske inte så fruktansvärd som jag inbillade mig i förra veckan…?”

Friska människor har emellanåt ett hälsosamt självtvivel som gör oss reflekterande och ödmjuka inför andras världsbild och livssyn. Undran om det vi sagt och gjort var det rätta, gör att vi kan finjustera och förändra sådant som kan såra eller skada andra människor. Samvetets röst vill få oss att se klart!

Men de som på ett utstuderat sätt använder sig av härskarmetoder, kör ständigt på i motorvägens vänsterfil utan att någonsin släppa fram någon annan. Det är full fart framåt utan att ibland lägga sig i självrannsakanfilen: ”hur påverkar mitt sätt att vara min partner? Hur är det för henne/honom att ha mig nära inpå? Vad kan göra mig till en bättre människa?”

Jag tror att jag formulerar ett helt nytt begrepp nu: ”Barnen i Bullerbyn” – syndromet. Det lilla samhället i början av 1900-talet där alla känner alla och det mesta har en logisk förutsägbarhet: ”jag vill dig väl, så därför utgår jag från att du vill mig väl.” Vi bjuds på saft och nybakade bullar hos grannen, skomakaren som är arg, är egentligen bara ensam. Det är en filosofi som vi så innerligt gärna håller fast vid; andra har samma syn på livet och liknande beteendekoder som jag. Det gör att jag kan känna mig trygg och säker.

Så vad gör vi för att hantera det ofattbara? Att det finns mörker, fullständig manipulation, människor som söker tillfredsställelse i att skada andra och där lögner är ett vapen för att kontrollera. Jo, vi försöker skapa ordning i våra egna psyken genom att först förstå varför han eller hon beter sig som de gör. En svår uppväxt, smärtsamma erfarenheter och andra analyser som ska skapa ordning i kaoset. Och sedan kommer något av det värsta: tvivlet på den egna verklighetsuppfattningen – ”det kanske är mig det är fel på? Om jag bara gör så här och så här…Det min inre kultur som måste förändras!”

Det är en stor konst att kunna se saker som de är och inte enbart hur vi önskar att de vore. Öppna ögon, kunskap och handling ger oss autentisk stryka!

Behöver du någon att prata med? Kontakta mig på 0761 81 48 88 (sms) eller maila michael@separation.se

Michael Larsen – relationscoach