Det borde vara ett självklart ämne i skolorna: relationskunskap och självkännedom. Förhållandet vi har till andra och oss själva. Grunden i det här med att vara människa. Vilka vore vi som isolerade öar? Så många fler hela människor vi skulle se omkring oss om fler förstod i tidiga år.

Det finns inget större du kan ge ditt förhållande, dina barn, familj och vänner än ett närvarande du. Men förutom att närvaro låter som ett fint ord; vad innebär det i praktiken?

Som barn brukade pappa och jag stanna till och titta upp mot stjärnhimmeln. Med sin lugna varma röst, berättade han om de olika stjärnbilderna, nordstjärnan och hur man som seglare kan navigera rätt på ett oändligt hav. Månens betydelse för livet på jorden m.m.

Ikväll/natt är det den första fullmånen på en julafton sedan 1977. Nästa tillfälle blir först 2034. Vilken ålder har du då? Dina barn? Det ger perspektiv va?

Om det är molnfritt: gå utomhus med tillsammans din partner, ditt eget sällskap, barnen…och se helheten. Se det som är ”något” större än vi själva, omständigheterna, livssituationen och utmaningarna.

Känn luftens krispighet, vinden, tystnaden, hjärtslagen…det ger energi till det vardagspraktiska. Livet är inandning (samla kraft) och utandning (handling). Det ena fungerar inte utan det andra. Det är allt annat än flum. Det är naturlagar!

Vilka nyanser ser du i partnerns ögon? Känner du hennes/hans hand? Hur närvarande är du i ditt lyssnande? Ser du alla förberedelser hon/han gjort inför den här dagen?

Jag önskar dig en fin julafton min kära bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata? Kontakta michael@separation.se