relationer, hopp

När jag knutit löparskorna vet jag att det handlar om så mycket mer än bara fysisk träning:

Vinden ligger på rakt framifrån och några regnstänk studsar mot ansiktet: ”shit!” tänker jag – ”inte en sådan runda!” Ökar volymen i lurarna för att ge extra kraftinjektion. Ser havet och några få solstrålar som hittat väg genom de kompakta molnen: ja, de hittade en väg! Ljuspelare som står där och binder samman hav med himmel.

Väl framme vid vattnet är det sanden som gäller. Av med musiken så att ljuden utanför når mig: vågorna, vinden, fötterna mot det vita mjuka underlaget, en och annan mås och andningen. Påminner mig om att SE: nyanserna på himlen, vattenytan och i huvudet (ja, finns nyanser även där). Att springa i sand och uppför kullar sätter alltid igång funderingar(i alla fall inledningsvis): ”vad håller du på med? Du skall orka ta dig hemåt också.”

Vet du vad? Vi orkar alltid ta oss hem: dricksvattnet, maten, duschen och vilan väntar på oss där. Det motiverar. Alltid en plats att återvända till.

Svetten nedför ryggen och ansiktet är min pulsmätare. Det är nu när det bränner lite i benen, då lungorna inte vilar i en skön solstol, som den mentala inställningen blir vännen. När tröttheten sätter in glider gärna tvivlen upp som följeslagare bredvid: ”vad skall det här vara bra för? Är det inte bara en neurotisk jakt?” (Ja, de där tankarna tittar emellanåt fram i mitt sinne) – men vet du? Det är bara de slappa ursäkterna som försöker förföra.

Skall vi stanna och gå bara för att lite trötthet sätter in? Det är nu vi serveras den smakrika möjligheten att pressa igenom barriärerna på insidan. Fortsätta framåt även om det bränner.

Ett mjukt sviktande trädäck under fötterna ger lite extra studs. Ett alltmer glittrande hav i vänster ögonvrå flirtar med mig. Det är ett fint NU.

Din mentala inställning under träningspasset spiller oundvikligen över på alla andra områden i livet. Allt hänger samman. Allt!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare