sky

Det här inlägget är skrivet på halvtimmen så beklagar om finns språkliga konstigheter.

Jag vet vad det kan göra med en som person att bli sårad, känna sig sviken, icke behövd, bortvald, inte längre älskad… Det kan röra upp bottenslammet i glaset. Känslorna vi inte vill smaka.

Det ligger så nära till hands att generalisera kring kvinnors ”ombytlighet, aldrig nöjda vad man än gör. Leverera, leverera, leverera… och samtidigt en känslomässig atlet.”

”Vad är det för fel på män!? Varför ser och lyssnar de inte? Vilken autistisk bubbla de lever i!?”

Två fiender: generaliseringar och bitterhet. Så lätt att förföras av känslorna som sköljer över oss i kris.

Gå inte nedför vägen som leder till en grå, illaluktande och sunkigt förfallen hamn med stillastående vatten. Det finns inget gott att hämta där.

Jag vet – hur lätt är det inte att säga men så svårt praktisera? Det är ok att uppleva svåra känslor. Mer än ok – mänskligt och i högsta grad naturligt. Var i dem i stunder – känn dem i sin fulla styrka. Kom samtidigt ihåg att du inte ÄR känslorna. Det du går igenom är reaktioner på yttre och inre påfrestningar. Du är mer!

Erkänn den tillfälliga maktlösheten utan att försöka ersätta den med maktspråk/handling gentemot ditt ex. Att kalla henne/honom för saker är ångest som ropar efter reaktioner från andra sidan. Det kanske ger tillfällig lindring. Hur många minuter? Vad väntar sen?

Förlorad självrespekt.

Säger det igen: det här livet är ett flyktigt ögonblick. Några fåtal andetag i en evighet. Vad vill du vara uppfylld utav under den korta resan? Hur vill du få andra och dig själv att må?

Bitterhet är det minst attraktiva karaktärsdraget i en människa. Du vill inte hamna där. Ditt liv förtjänar mer än så.

Har mött människor som varit med om fruktansvärda saker men som trots det gnistrar.

Vilka beslut behöver du fatta?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare