Någon avgår, vi skiljer oss, vänner glider ifrån, samtalen är inte lika intressanta längre, barnen växer upp och börjar leva sina egna liv, människor i vår närhet lämnar det fysiska livet. Det som en gång var en seger blir idag till förlust.
Historien är fylld med exempel på hur människor firat en seger, dansat och varit berusade av lycka för att sedan tvingas känna verklighetens baksmälla. Nuet kan vara bedrägligt.
Vi sitter där med ensamheten, uppgivenheten, nostalgiklumpen i halsen och undrar vad som hände. Hundra procent säkra på att vi aldrig mer kommer återhämta oss och att livet är en Bergman film.
Det finns mer! Mycket mer.
Den tragiska scenen i filmen är inte allt. Människor reser sig ständigt, nya insikter tar plats, nya vårvindar sveper fram, vi blir förälskade, tuggummit under skorna lossnar, ett spänt självanklagande ansikte mjuknar, hopp väcks genom en film, musik, kloka ord och ett vänligt leende.
Omöjliga hinder raseras, vi flirtar med nya drömmar, vårt känslomässiga beroende till någon som är självupptagen och icke kärleksfull bryts, nya relationer byggs upp och vi känner ett nytt YES!! Djupt där inne.
Vi behöver påminna oss själva och varandra om att det finns oändligt mycket mer än ett nu som känns svårt. Jag har t.ex. mina största nederlag att tacka för ett nu som gör att jag kan tänka och känna större.
Vilka svåra stunder kan du med facit i hand se som något positivt, något som faktiskt gjorde ditt liv rikare?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Kan inte du skriva lite om hämndkänslor efter svåra svek? Varför man kan drabbas av det och hur man ska försöka jobba bort detta meningslösa och destruktiva begär.
Vilket bra tips Lollo:-) Det skall jag absolut ta upp. Önskar dig en fin dag!
Jag har följt din blogg i flera veckor Michael, och hämtat mycket styrka från den. Jag har överlevt andra förluster och livet har blivit bättre igen efter det. Men vad jag känner nu efter att ha blivit lämnad av den jag trodde jag skulle dela livet med, är att det känns så meningslöst allting.
Efter regn kommer solsken säger alla, men det är ju bara en stråle eller två, sen ösregn större delen av tiden ändå..? Varför leva och kämpa om livet ska vara såhär hela tiden? Då vill jag faktiskt inte:(
Jag känner verkligen med dig Marie. Det är fruktansvärt när motgång efter motgång slår emot och vi inte hinner hämta andan. Det kan leda den starkaste in i depression. Mitt konkreta råd till dig är att kontakta vårdcentral och prata med en läkare kring hur du känner. Du kommer troligen att få recept på antidepressivt. Vet att många skräms av detta, men se det som en akutåtgärd. En bit i ett större pussel för att komma på fötter. Parallellt med samtalskontakt, vilket vårdcentral kan erbjuda (finns även här om känns rätt för dig). All värme till dig dig en dag som denna. Kram
Jag äter redan medicin, och visst hjälper den mot det som för en månad sen kändes värst. Går på samtal en gång/vecka med sedan ett par veckor tillbaka. De dagar jag går dit känner jag mig ok, för jag får så mkt tips och styrka. Men de dagar jag är ensam, utan den hjälpen, är hemska. Känns som jag hade behövt psykologen där i örat dagligen.
Så otroligt svårt att inse och acceptera att han inte älskar mig, att han inte vill komma tillbaka. Att han är nöjd såhär och inte ångrar sig. Nu kommer han gifta sig, få barn och hus med någon annan. Känns som att det aldrig kommer uppfyllas för mig; att jag är dömd till ensamhet för att jag är ensamstående mamma.
Marie! Jag känner så med dig…! Men du kommer ut på andra sidan det allra värsta, det Gör Du! Sedan tar det tid att samla ihop alla bitar av sig själv som likt en snöslunga spottas ut och är ” all over the place ”…,armarna hamnar där benen ska vara och man fattar inte hur livet ska kunna fortsätta. Men det gör det, även om det blir annorlunda och inte enligt din tänkta livsplan ( just nu ). Förvirring och osäkerhet , sorg, rädsla, ilska…. Men du klarar mer än du tror! Kram!
Jag är verkligen så rädd för att bli gammal ensam, att inte få uppleva den långa kärleken, den som håller och växer.
Allt jag kan tänka är att han kommer få allt det där, men inte jag.
Å Marie vad jag känner igen de känslor du beskriver att du känner. Sorgen och vilsenheten är hemsk att bära… Stor kram till dig!
Stå ut! Det blir bättre. Ta till vara varje solstråle du ser så orkar du bättre med regnet. Man måste tillåta sej att vara ledsen när man har sorg. Gråt, skrik, lev rövare. Det måste ut ur kroppen och själen. Och varje solstråle du släpper in banar väg för fler…