Ibland får jag frågan: ”hur orkar du lyssna på så många smärtsamma berättelser? Alla dessa problem som läggs rakt i ditt knä. Tappar du inte tron på mänskligheten?”

Ja, jag lyssnar till människor som befinner sig i kris. Och ja, det finns inte alltid en lösning. I alla fall inte på det sätt som vi i traditionell mening ser lösningar. Ibland har resultatet en fördröjning! Det som vi berörde och pratade om just under den timmen, kan komma upp som känslomässig förståelse flera veckor, ja, t.o.m. månader senare.

Jag besökte nyligen Göteborg under ett par dagar, och hade flera fantastiska möten med människor med en stark längtan efter att få komma vidare. Personer som sökte klarhet, tydlighet, integritet och frihet. Som inget hellre vill än att bli fria från skuggorna som drar nedåt.

Det är någonting enastående som sker i rummet, i mötet med någon som lyckas få grepp om en insikt. Tårar som rensar ut det som stagnerat. Beslutsamhet och handlingskraft som får någon att bryta sig loss från fångenskapen.

Ingen terapiteknik, metod, psykologisk riktning eller ”oslagbar” princip i världen fungerar, om det inte finns ”connection”. Jag har inte mandat att utmana en klient om inte hon eller han känner tillit till mig. När det uppstår ett trygghetens energifält sker det saker. Bra saker!

Det kan räcka med en enda person som verkligen förstår. Som själv stått där med emotionell lervälling upp till midjan, och inte har en aning hur man ska komma loss. Jag vet hur det känns! Inte som koncept! Inte som en teori, utan för att jag vet hur ångest förlamar och hindrar allt hopp från att lysa igenom.

Hade jag kunnat skriva och föreläsa om separation, ångest, narcissism och känslomässiga låsningar om jag inte upplevt dess konsekvenser i min egen kropp? Kanske, men i alla fall inte på det sätt som jag nu gör det på. Jag hade nog låtit ganska teoretisk.

Hoppet är en av våra bästa vänner! Förtvivlan är inte statisk. Ett sänkt självförtroende är inte en livstidsdom. En person som väljer att inte vilja ha oss i sitt liv har inte mandat på kärleken. Känslan av cynism och uppgivenhet är inte en permanent tatuering.

Jag känner mig evigt tacksam mot er bloggläsare, följare på Facebook och ni klienter. Jag lär mig någonting nytt varje dag och tacksamheten är min allierade.

Stockholm den 8-9-10 februari: enskilda samtal och parkonsultationer. Följ den här länken för att boka tid.

Göteborg den 28-1 februari. Enskilda samtal och parkonsultationer. Följ den här länken för tidsbokning.