ljus

Det gör ont att växa. Förbannat ont! Förhållanden, och särskilt då parförhållanden sätter förr eller senare sökarljuset på det ömma inom oss. Det går inte att springa undan vår egen skugga när solen står högt. Visst; vi kan sitta kvar i det svala där strålarna inte når in så att vi slipper exponeras.

Det tar enormt mycket energi att lägga skulden på andra. Och sig själv.

Vi reagerar instinktivt på partnerns beteenden… men vad i oss själva är det som triggas?

Vad är det du gör om och om igen, som du behöver börja göra annorlunda? Vilket stretchande, vridande och jonglerande på insidan tjänar inte ditt liv? Vilka anpassningar och värden tänjer du i alldeles för hög grad på?

Hur långt är du beredd att gå för att relationen skall hålla?

Vad/vem väljer du (medvetet eller omedvetet) att ha i nära inpå? Vilka automatiska rollspel hamnar du ständigt i?

Vissa personligheter lämnar för lätt, medans andra stannar för länge. Hur vi knyter an är grunden.

Kvinnan frågar mig: ”hur skall jag få tillbaka honom?”

Jag: ”få tillbaka honom!? Han saknar all respekt och genuint intresse för att du skall vara en del av hans liv. Och så undrar du… Självvärdet/respekten är det absolut dyrbaraste du har. Skall du sitta utanför hans dörr och be om att bli älskad? När du bryter detta, förändras allt. Allt!”

Mannen berättar att han slutat fly undan kvinnan vid sin sida: ”jag trodde inte det var möjligt. Att någon skulle finnas där. Förut förstörde jag mina förhållanden i förebyggande syfte.”

Det finns mycket att lära av relationen: vad behöver förändra så att pendeln upphör med att slå tillbaka mot dig – gång på gång? Hon eller han är läraren gällande din självbild.

En skön dag till dig min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare