”För mig är hon perfekt även i sitt icke perfekta. Jag älskar henne för den hon är. Tidigare hade jag en idealbild gällande hur jag ville och önskade att en kvinna skulle vara. Försökte ändra på det som inte passade in på min egobild. Jag tjatade och styrde. Allt det där är borta, eftersom jag börjat se mina mönster och acceptera mig själv.”
Det är en av de skönaste upplevelser vi kan ha som människor: att känna sig älskad för personen vi är. Inga dolda agendor, ”jag skall älska dig om…” En partner som ser vår personlighet som ett renoveringsprojekt….En accessoar att visa upp för världen i syfte att höja den egna sociala statusen. Utan istället: ett skönt vilande i varandras sällskap – oslagbart!
När jag skriver om hur vi bör vara mot varandra i relationer: se, lyssna och bekräfta, handlar det inte om perfektion eller checklistor vi skall ha stenkoll på. Nej! Det är påminnelser, tankar, idéer, förslag…Det är ok att inte göra allt rätt (inte poängen) – utan att kunna ge och ta emot kärlek från platsen vi befinner oss på i livet. Att gå från omedvetet till medvetet. Från bristfällig närvaro till uppmärksam sådan. Skala bort allt sådant som skymmer sikten.
Din partner och andra vill må bra i ditt sällskap. Liksom du i deras. Och ditt eget.
Vad är kärlek enligt dig? Hur ser det ut i handling? Vilka hinder behöver du lyfta bort?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se
Hinder jag behöver lyfta bort hos mig själv är att inte anpassa mig hela tiden. Jag missar det viktiga, MIG.
Kärlek är att känna sig lugn, känna att här är jag hemma. Att känna den där tryggheten att vi finns för varandra. Jag har mitt jag och min partner sitt jag, tillsammans har vi ett vi. Detta visar man med handlingen att man accepterar och respekterar varandra. Att se något som är viktigt för min partner är viktigt även för mig, och vice versa. Å det abslout viktiga, ärlighet!
Mitt hinder är att känna att jag inte känner att jag är något speciellt. Känslan av att inte få kosta på mig något, för att andra tycker att det är onödigt. Vill göra rätt för mig i allt. När jag var på medarbetarsamtal för ett tag sedan så berättade jag allt för min chef. Jag förkarade för hen att jag klarar inte av att sitta och tala om för hen hur bra och duktig jag är…… jag fixar det inte, jag får panik. Hen sa då att jag kunde sitta tyst och lyssna på vad hen tyckte jag var bra på och så kunde jag säga om det stämde 🙂 Jag talade om att jag nu satsar på mig själv och håller på att bygga UPP mig själv, hitta mig själv efter 18 år. Jag har nedverderat mig i mycket. Det är slut på det nu. Ingen ska få utnyttja mina tidigare svagheter, att inte våga stå emot. Det är svårt att stå emot någon som har talets gåva och har svar och kommentarer på allt och som vrider och väder, projicerar. Då blir jag tyst och backar.
Bra där, LA!
Fortsätt på den vägen.
Kram
Jag läste något fint nånstans om att kärlek handlar om att visa tålamod mot sig själv och andra och att ge sig själv å andra tid och kärlek på resan mot ett läkande…
Alla har vi ju sår att läka, vi behöver varandras hjälp, tid, kärlek och tålamod på vår resa mot att upptäcka kärleken till oss själva och andra. Det är väl det livet handlar om, Att vi ska läka tillsammans. 😀
Underbar text idag Michael!
När vi mognar, erfar, utvecklas och skalar av det ytliga skiktet, når vi in till det innersta rummet av kärlek… Kärleken till oss själva och till andra.
Tryggt kan vi vila i det enkla, i det sanna ”jaget”, det som älskar någon för just det den är.
Helt rätt Michael! Är oerhört trött på män som är något om de har en snygg å sexig accessoar att visa upp vid sin sida, ack vad de går miste om mycket fint!