I går firade amerikanerna Independence day – July 4th för att minnas USA:s oberoende från Storbritannien 1776. Nu tänker du kanske: ”men vad har det med mig att göra?”
Jo, när jag sitter här med morgonkaffet kommer tanken på hur vi behöver vår egen personliga självständighetsförklaring. Vi behöver befria oss själva från det mentala slaveriet som finns i våra huvuden kring ett ex eller livet i en relation som inte här helt och sunt.
Ser två olika slags personligheter när gäller psykologiska skydd i relationer eller när ett förhållande tagit slut. De som är alldeles för bepansrade och de som helt eller nästan helt saknar bra försvar.
I ett kärleksfullt förhållande behöver vi inga stängsel eftersom öppenhet och vilja till sårbarhet är givna. Höga murar som byggts utifrån en tråkig personlig historia ställer alltför ofta till det.
Om du däremot blivit lämnad och sviken eller lever med någon som behandlar dig respektlöst, är det helt andra regler som gäller.
Vi kan se det överallt i naturen och rosen är ett bra exempel: genom årtusenden har en inneboende intelligens sett till att försvara dess skönhet mot inkräktare. Taggarna är dess vapen.
Du behöver också skydda din skönhet – dock inte genom taggar, utan en inre självständighetsförklaring som bygger på att ditt värde är oberoende av vad ett ex säger, gör, beter sig, vem eller vilka hon/han träffar etc.
VI BEHÖVER SUNDA NARCISSISTISKA DRAG. FRIHET INOMBORDS ÄR NÅGOT VI VÄLJER OCH PÅMINNER OSS OM – DAG EFTER DAG.
Vilka skydd behöver du antingen demontera eller bygga upp? Och i så fall – varför?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Hur gör man praktiskt för att bygga upp ett försvar. Jag vill inte leva med mitt ex och kan nu bli irriterad på att han gör sig påmind och gör mig ledsen. Vad hans nya, hans föräldrar har för bild av mig kan små små stunder i mig göra ont. Värst är det när jag inte är med mitt barn.
Försvaren byggs upp allt eftersom vi lär känna, respektera och tycka om oss själva. Likaså när vi ser våra ex bortom idealiseringar och önskningar om hur vi hade velat att de var som personer. Nostalgifällan kan vara klurig.
Känner att jag inte har något skydd alls och har ingen aning om hur jag ska bygga upp dessa skydd och vad för skydd jag behöver för att komma vidare. Ibland känns det som om jag kan vara på väg att ta ett litet steg att komma vidare. Men så händer något som triggar igår det hela igen. Det kan vara en sång, en film, ett par rader i en film, någon som säger något….ja, det händer ju hela tiden. Det gäller att försöka att stå stark när detta händer. Men det är ju så svårt. Jag är en sådan känslosam person…..