Freud

 

 

 

 

 

 

 

En psykoterapeut sa en gång: ”det är inte konstigt att psykologer och journalister ligger i topp när det gäller skilsmässostatistiken. Vi vill förstå, förklara och lyfta fram ”sanningen” och risken är att vi gör likadant i våra förhållanden. Respekten går lätt förlorad.”

Får emellanåt mail och kommentarer från människor, okända och bekanta som i all välmening undrar om mitt bloggskrivande egentligen inte handlar om egen bearbetning och varför inte jag träffat någon. Jag borde ju veta hur det här med förhållande fungerar.

Förstår det inte riktigt: använder självklart mina egna erfarenheter och insikter i skrivandet och arbetet med klienter. Som jag ser det är allt skrivande ett sorterande av tankar och känslor. Att sätta ord på upplevelser ger en känsla av frihet. När jag går upp runt kl 06.00 på morgonen vet jag oftast inte vad blogginläggen skall handla om. Det är en fantastisk känsla att se ett tomt worddokument fyllas med text som förhoppningsvis kan hjälpa och inspirera en medmänniska.

När det kommer till förhållande: nej, jag har inte någon relation av den enkla anledningen att jag ännu inte mött Henne.

När vi är upptagna med att analysera och vända ut och in på andra, missar vi våra egna blinda fläckar. Analyserande och ”oskyldiga” sanningskommentarer i en relation är osexigt. För vems sanning handlar det egentligen om?

Det kan verka harmlöst, men bristen på repsekt för en partners (eller någon annans) gränser urholkar tilliten och närheten. Visst kan det vara utmanande och utvecklande med tankeprovocerande samtal, men balansen är hårfin.

Vad tänker du?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare