relationer, kärlek

Vad betyder det att känna sig själv? Uppleva mening? Att saker går åt rätt håll? Vara älskad? Tid som används på ett betydelsefullt sätt?

Ett par sitter mitt emot varandra på en restaurang och de har uppenbarligen förlorat kontakten med varandra. Det råder en ansträngd tystnad (motsatsen till den vilande trygga i någons sällskap) där mannen och kvinnan på ca 35 undviker varandra genom sina smartphones. Vad var det som gick snett?

Minns tillbaka när jag tänkte: ”om jag är hela mig själv går hon sin väg. Om jag inte är det går hon sin väg.” Hur tar man sig ur någon sådant?

Jag hade målat in mig själv i ett hörn genom osund anpassning vilket fick mig att inte tycka om personen jag. Att gå emot den djupare sanningen i sig själv bryter ned tydligheten – en provanställning i förhållandet med noll dagars uppsägning.

Vi backar från att uttrycka åsikter, stryper spontaniteten, humorn går i exil och försök till att bli prestationsatleter. Allt annat än livspuls och kärlek.

En bra relation tar fram det bästa i oss. Ett jag av frihet sträcker upp armarna. Fotstegen tvekar inte. Liksom rösten. Avsaknad av intellektualisering, ständiga analyser varför han/hon sa så, vad det sms: et stod för etc. Bara ett tryggt varande under skinnet. En avslappnad kropp där energin läggs på rätt saker.

Hur känns ansiktet när du tänker på en bra relation?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare