tillit

Det kom en kommentar från en bloggläsare gällande inlägget jag gjorde söndagen den 31/8. Det är en hjärtskärande berättelse han presenterar och självklart är det inte på något sätt ok att någon – vare sig som kvinna eller man att utsätta sin f.d. för här typen av handlingar. Det skadar alla inblandade.

Vem vill inte att barnens mamma eller pappa skall må så bra som möjligt så att hon/han kan koncentrera sig på att vara den bästa möjliga föräldern?

Det finns situationer då det är vår plikt att skydda de små genom att hålla dem borta från sådant som skadar: missbruk, övergrepp i alla dess former, aggression och avsaknad av impulskontroll.

Att däremot hänga ut och anklaga den ena parten för sådant som vi vet inte har med sanningen att göra är manipulativt gränsöverskridande.

Hur sårade, bittra, arga och ledsna vi än känner oss, är det nödvändigt att stanna upp och fråga: ”det jag nu är på väg att göra – kommer det att hjälpa eller stjälpa mitt barn? Bygger det på sanningen eller är det djupt sårade sidor inom mig som söker hämnd för att ventilera ångest?”

När klotet av anklagelser satts i rullning är det väldigt svårt att stoppa. Vi behöver titta på de egna såren, egot som fått sig en rejäl smäll och läka insidan så att vi inte projicerar ut frustration på vår f.d. Ingen skall behöva gå igenom det som bloggvännen utsatts för.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare