lyssna i relationer

Jag har ett behov av att få känna mig behövd. När min ena dotter hör av sig p.g.a. att hennes Iphone åkt i marken är instinkten att ordna problemet omedelbar. Eller när jag får höra: ”pappa, kan du hjälpa mig med den här uppgiften vi har i skolan?” Livet ges innehåll och mening.

Något av det tyngsta jag upplevt var känslan av att inte längre vara behövd. Och utbytbarheten. När relationen tog slut kände jag mig som en elitsimmare utan tillgång till vatten. En stark energi som jag inte visste hur jag skulle få utlopp för. På skärmen hånlog texten: desillusionerad!

Jag var uppfylld av en roll som inte längre behövdes. Strålkastarna var nedsläckta, ridån gått ned och salongen tystnat. Den omedelbara känslan var att jag inte visste hur jag skulle vara behövd inför mig själv. Hur ge till mig?

Tiden utan barnen handlade om att hålla huvudet ovanför ytan. Gick till mataffären med en klump i halsen: där fanns ju bara en massa hela familjer som handlade hem fredagsmys. Kunde gå på föräldramöten eller bara fika iklädd kostym i ett försök att upprätthålla någon slags värdighet inför mig själv: ”den här mannen skall minsann inte få förfalla.” Även om insidan var skadeskjuten, kunde utsidan åtminstone få utstråla annat.

Säger det igen – balansen infinner sig förr eller senare. Alltid! Så länge vi söker den. Vi kan behöva gå igenom regnovädret och blåsten några gånger, innan vi kan sänka axlarna och andas lugnt igen.

Känslan av att vara behövd av någon är behaglig, ja t.o.m. livsavgörande. Några skulle analysera det som bekräftelsebehov. Mitt svar är: ja. Varför inte?

För mig handlar det om att ge och ta emot kärlek. Meningen ligger där.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare