Du längtar efter huvudrollen och på vägen dit hankar du dig fram som statist. ”En dag så…” Pratar inte om film nu utan vem du är i relationen.
Sitter på ett av ”mina” kaféer och skriver. Det är tomt i lokalen med undantag från jag och en man på omkring sjuttio. Han är välklädd till tusen i grå superskräddad kostym, skjorta och slips, utan att det ser minsta överjobbat ut. Hans hatt ligger på bordet framför och skägget skulle få hispters i trettio årsåldern att bli gröna av avund. Han lutar sig åt mitt håll och frågar: ”finns det något litet galleri här i närheten.” Det är en vänlighet och utstrålning i hans ögon som är få förunnat och får genast känslan att jag känner honom. Ger en kort vägbeskrivning och så säger han: ”satsa bara på originalen! Kopiorna är inget för dig.” Jag är helt paff.
Vi samtalar en stund och så berättar han att sonen just blivit lämnad av sambon: ”vet du vad hon sa till honom när hon skulle gå? – Du är för bra för mig! Jag visste genom den kommentaren att hon hade rätt. Hans fina sätt gjorde att hon inte kände igen sig i terrängen vilket gjorde att hon återgick till vanan.”
Tänker: ”är den här mannen jag? Exakt så skulle jag också kunna formulera mig.”
Han sätter på hatten och reser sig: ”alltid huvudrollen. Ändra inte på dig själv!” och försvinner ut i decemberrusket. Kvar sitter jag och tittar förundrat ut i luften: ”han såg f-n t.o.m. ut som jag skulle kunna göra i den åldern.”
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Klockrent skrivet! Alla är mer värda än att bara finnas med….fyll åren med liv och ta kommandot över vårt eget liv. I en sund relation finns det plats för flera huvudrollsinnehavare.
Trevlig lucia
Tack lotta:-) – önskar även dig en fin Lucia.
Tack lotta:-) Så sant! Önskar dig detsamma.
Ett magiskt möte Michael! Ett möte som berikade både er två, mig och många fler.
Tack för dagens ord! Ska vårda dem ömt!
Ta vara på Dig och dagen som är här!
Tack själv Rebecca. Ja, sådana möten är ovärderliga. Detsamma:-)
Det var kanske du.. Som gammal man.. Vilken känsla det måste varit att prata med honom.. Du har helt rätt med att inte vara statist.. Men så svårt ibland ..
Visst kan det vara svårt, men vi måste ständigt påminna oss själva om att inte vara karikatyrer. Han var ung:-)
Godmorgon!
Följer också din blogg varje dag nu. Förstår att mga är i samma elr liknande situationer. Detta med huvudrollsinnehavare.. Är själv i en relation där hans 19 åriga son vill vara med oss vart vi än ska. Handla, åka till stan, laga mat. Vi är aldrig ensamma hos särbon. Låter säkert elakt men detta känns lite som ett problem för det blir inte ”vi” känsla mellan mannen och mig riktigt.
Svårt vid högtider med ”mina och dina barn” när ingen vill följa med till respektive osv. Vi bor 15 mil ifrån varandra.
Kärlek växer inte på träd och blev kär i denna mannen.. Ska man bryta upp pgr av barnen? Båda vill i slutändan nog ändå inte flytta utan är rotade.
Hemskt…
En fin Lucia önskar Ella
Ingen lätt situation Ella. Finns inget enkelt svar. Låter som om han behöver prata med sin son om gränser. Önskar även dig en fin Lucia.
Men åh… Sitter här med aningens gåshud. Vilket möte! Vilken man! Du berättar så underbart bra! Tack för att du delar med dig av din visdom och din upplevelse. Du är bra för världen. 🙂
Njut av dagen. Kram
Oj! Vilken fin kommentar Ankie. Tänk om han fick läsa detta:-) Kram
Något att fundera över. Är jag en statist??
Tack för att du delar med dig.
Ja, frågorna är viktiga att ställa. I alla fall de rätta:-)
-Tack för Din blogg Michael- Du lyfter varje Dag en liten bit- för mig !
Tack! Härligt att höra emilienne:-)
Statist….
Smakar på ordet och kanske är det så man ska se sig när man anpassar sig till den andra för husfridens skull. När man inte längre är aktivt delaktig utan driver med strömmen.
Men hur ska man göra då?
Känner mig orolig att om jag kliver ut i friheten kommer jag anpassa och tillåta mig bli utslätad igen.
Alternativt slår pendeln över åt andra hållet och jag överkompenserar med att köra mitt race fullt ut. Det funkar ju inte heller.
Hur hittar man tillbaka till något mitt emellan?
Jag tycker alla ska få vara som de är med olikheter som gör vår värld en spännande plats att vara i. Original som vågar sticka ut är kryddan som gör blandningen. Kanske är till och med jag ett av originalen va vet ja.
Tanke!
Vi är nog till större delen av våra vuxna liv statister, då vi lever antingen i saker som hänt eller saker som kommer ske. De tillfällen vi är i huvudroller är väl då vi är närvarande och medvetet naturliga, likt barn i deras lek och direkta känslighet.
Att vara statist eller t o m stand-in för någon annan…..det tar på självkänslan när man istället helst av allt vill ha huvudrollen!
Så är det verkligen cj!