separation.se

Du längtar efter huvudrollen och på vägen dit hankar du dig fram som statist. ”En dag så…” Pratar inte om film nu utan vem du är i relationen.

Sitter på ett av ”mina” kaféer och skriver. Det är tomt i lokalen med undantag från jag och en man på omkring sjuttio. Han är välklädd till tusen i grå superskräddad kostym, skjorta och slips, utan att det ser minsta överjobbat ut. Hans hatt ligger på bordet framför och skägget skulle få hispters i trettio årsåldern att bli gröna av avund. Han lutar sig åt mitt håll och frågar: ”finns det något litet galleri här i närheten.” Det är en vänlighet och utstrålning i hans ögon som är få förunnat och får genast känslan att jag känner honom. Ger en kort vägbeskrivning och så säger han: ”satsa bara på originalen! Kopiorna är inget för dig.” Jag är helt paff.

Vi samtalar en stund och så berättar han att sonen just blivit lämnad av sambon: ”vet du vad hon sa till honom när hon skulle gå? – Du är för bra för mig! Jag visste genom den kommentaren att hon hade rätt. Hans fina sätt gjorde att hon inte kände igen sig i terrängen vilket gjorde att hon återgick till vanan.”

Tänker: ”är den här mannen jag? Exakt så skulle jag också kunna formulera mig.”

Han sätter på hatten och reser sig: ”alltid huvudrollen. Ändra inte på dig själv!” och försvinner ut i decemberrusket. Kvar sitter jag och tittar förundrat ut i luften: ”han såg f-n t.o.m. ut som jag skulle kunna göra i den åldern.”

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare