Awake

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur vet vi när alla försök har gjorts? Om vi kämpat tillräckligt för relationen?

”Tänk om det är mig det är fel på? Att jag aldrig är nöjd?”

”Kanske borde försöka lite till? Anstränga mig mer för barnens skull?”

”Har jag smittats av vill ha, vill ha, vill ha? Ego samhället med självförverkligande och JAG till varje pris?”

Är det ett lättvindigt beslut att lämna ett förhållande? Naturligtvis finns det personligheter som är på konstant jakt efter förälskelse/passionskickarna. Men i jämförelse med alla dem som kämpat i åratal är det inte många. Alla de som vänt ut och in på sig själva, legat där ensamma, sömnlösa och längtande efter förändring. Kärlek som återigen skall infinna sig i bröstkorgen. Som just i detta nu känner en förfärlig skuld, ångest och separationsrädsla.

Hur kan vi veta vilken berättelse som pågår i en annan? Bilder, tankar och känslor som gång på gång visar repris på den mentala filmduken?

Så lätt att ge råd, men att själv följa dem…

Jag tänker så här kring när det är dags att ge upp relationen (ingen checklista utan tankar och frågor att smaka på):

  • När vi som oftast känner oss ensamma i tvåsamheten. Konstanta missförstånd och ovilja till kommunikation.
  • När kärleken och attraktionen är borta.
  • En partner (eller vi själva) som lever i en autistisk bubbla och saknar vilja till att mötas. Som inte ser eller vill kännas vid egna brister.
  • När barnen får se, höra, känna konstant kyla och avstånd mellan sina föräldrar.
  • När det finns passion, men samtidigt brist på respekt och välvilja i handling. Passion i kombination med destruktivitet är en farlig mix.
  • En partner med missbruk i alla dess former och som inte visar beslutsamhet i handling gällande tillfrisknande.
  • Otrohet som personlighetsprofil.
  • När självförtroendet/självkänslan äts upp av relationen.
  • Ett förhållande som saknar LIV. Något att fundera över: vad är ett levande förhållande?
  • När du inte kan vara du. Bärandet av en glättig, förkrympt och tillgjord mask – ”allt för husfridens skull.”
  • Psykiska och fysiska övergrepp. Här handlar det inte om att ge upp – istället gå utan överväganden. Här behövs det oftast professionell hjälp.

Kärleken vill få fram det bästa ur oss. Inte tvärtom.

Vad skulle du vilja lägga till på listan kring när det är dags att ge upp? Erfarenheter min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare