Jag tycker att det finns något uppfriskande i det arabiska uttrycket: ”Gud skrattar när vi gör upp planer.” Frågan poppar automatisk upp i huvudet – betyder det att vi inte skall sätta upp mål, känna pulsen i drömmarna och kämpa? Att livet i slutändan ändå bara är ett enda stort ironiskt skämt där vi förr eller senare kraschlandar?
Samtidigt säger Napoleon Hills citat: “whatever the mind can conceive and believe, it can achieve” någonting viktigt till mig.
Första tanken är att det råder fullständig motsättning mellan de två uttrycken.
Så här tänker jag: vi är människor, vilket i min värld betyder att drömmar och längtan är en del av vår DNA. Om vi fattades förmågan att fantisera, se bättre förutsättningar bakom bergslandskapen och inte hade en oslagbar vilja, skulle vi leva exakt som de förhistoriska människorna. Om vi ens hade existerat.
Det jag tror ”Gud skrattar…” försöker tala om för oss är att inte hålla för hårt fast – så krampaktigt att vi missar glädjen och kärleken. Den tvångsmässiga jakten på ”det goda livet” kan göra oss sorgsna och uppgivna. Vi jämför oss med andras status och tänker: ”hon/han är i världens bästa förhållande och här sitter jag som singel. Ahoo! Grannarnas uterum är hundra gånger flashigare än vårt. För att inte tala om deras nya bil.” Hypnotiseras inte av slöjorna. Jämför dig aldrig med andra: du har ingen aning om vad de släpar runt med på insidan.
Det är ok att inte ha alla tillbehören. Börja fråga dig själv vad som ger anledning till att känna tacksamhet eftersom det har en positiv magnetisk dragningskraft.
Min tacksamhet en dag som denna är löprundan som väntar om en liten stund, fikat med en god vän och middagen ute med döttrarna på lördag (Pappas hjärta slår för er).
Värme till dig min bloggvän.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Hopp är ju det sista som lämnar människan. Utan hopp orkar vi inte fortsätta. Om det är hoppet att uppnå sina drömma, bara orka resa sig eller hopp om att det en dag kommer vara bra spelar ingen roll. Hopp gör att människan orkar gå framåt. Utan det skulle vi nog inte orka. Men sedan resonerar jag lite som du också. Idag manas man hela tiden att gå efter sina drömmar och sätta upp nya mål. Och jag har alltid gillat det. Men det är lite sorgligt också för allt vi har är ju nu. Och just nu är allting bra. Just nu har du allting du behöver. Man måste ju vara lycklig nu och inte bara tänka att ”När jag når den drömmen då.. är jag lycklig” och rätt som det är så kommer aldrig den dagen och man står där förvirrad och ensam på tågperrongen med tåget som gått. Och så förbarmar man sig att man slösat så bort så mycket tid, så mycket kraft på att sträva åt något som aldrig kom eller som inte var värt det.
Jag lever för mina drömmar och de kommer blir verklighet en dag. Men jag vill inte att de ska förstöra mitt liv idag. Det är härligt att drömma men ibland sätter det igång mer ångest och frusturation än glädje. Varför är jag här just nu? Varför har jag inte presterat bättre? Kunde jag göra något annorlunda? Skulle jag valt det alternativet istället? Och så vidare. Jag vill förverkliga mig själv IDAG med allt vad det innebär för att sedan bygga vidare. Men jag vill inte ta miste om mitt nuvarande liv heller. Drömma ska inspirera oss, inte tynga ner oss och framförallt få oss att uppskatta nuet.
Sedan ville jag bara säga vad fin pappa du verkar vara! Jag hade själv velat ha en pappa som är så angelägen som du. Min pappa älskar mig och vill väl att vi ska ha en relation men tyvärr gör det alldeles för ont och jag känner mig själv för sårad för att kunna ha det. Man kan ju tyvärr aldrig ändra på någon annan men en dag så kommer vissa människor inse att de förlorat allt. Vad man ger får man ju tillbaka. Synd att inte han kan inse det.
Väldigt kloka ord Karin som ryms mycket. Tack för att du säger att jag är en fin pappa. Jag gör mitt bästa, även om det ofta finns en känsla av att inte räcka hela vägen. Det är en konst att ge kärlek till någon trots gamla sår (tänker på dig och relationen till din pappa).