Mannen framför mig säger: ”Jag är så jävla förbannad på henne!” Min fråga blir inte ”varför?” Utan: ”är du säker på det?”
Jag fortsätter: ”föreställ dig ett isberg; du ser bara det som sticker upp ovanför vattenytan. Den störste delen av den massiva isen ligger under vatten. Om ilskan är toppen på isberget; vad är det som ligger under?” Han tittar på mig och säger: ”sorg!”
Som människor sysslar vi ständigt med att maskera de djupare känslorna för oss själva, eftersom vi inte tror att det är ok att känna som vi gör. I alla fall inte så att andra ser det.
DET ÄR ALDRIG KÄNSLORNA SOM ÄR PROBLEMET UTAN HUR VI UTTRYCKER DEM.
Någon sa vid ett tillfälle: ”män som är arga skulle behöva vara ledsna och kvinnor som är ledsna, arga.” Som med så mycket annat är det en förenkling av verkligheten, men det ligger också en del i påståendet. ”Den söta flickan och den snälla pojken” kan spöka i kulisserna.
Vi vinner personlig kraft när vi agerar från skikt i oss själva som inte kämpar för att dölja, utan för att vi känner poängen med vem vi är och vad vi gör. Det är befriande att inte ständigt behöva navigera och oroa sig för isbergen.
Vem är du när du är som bäst?
Michael Larsen – livscoach
Hej!
Jag är nyfiken hur man kan göra med varannan vecka lämning o sånt. Min man ska flytta om en månad och jag ska ”ofrivilligt” ha barnen halva deras tid.. (vi har haft ett stormigt år, han har varit otrogen, vi har gått i rådgivning osv. Men nu separera.. sen får vi se vad som händer..) Vilket såklart är enormt jobbigt.. Jag vill inte separera. Men jag försöker stå ut..måste för deras skull..
Men jag vet inte hur jag ska klara av en hel vecka från mina barn 5 och 8 år…! Kan man börja med tex. två tre dagar och sen byta? eller blir det för ”hattigt” för barnen? Vad är din erfarenhet?
Jag behöver verkligen råd…tack!
Hälsningar Maria
Hej Maria! Jag har själv varit i liknande situation som din och vet hur ont det gör. Särskilt när det finns barn med i bilden. Dina ord berör och om du bara visste hur många människor som känner igen sig i det du skriver.
Jag kan inte ge dig några enkla råd, utan det gäller att hitta en form som passar barnen, dig och din f.d. Allt handlar om att barnen skall må så bra som möjligt. Det viktiga är att ni inte lägger några beslut på dem, eftersom de är för små och skulle hamna i lojalitetskris. Hitta så snart det bara går en struktur som gör barnen trygga. Barn är oerhört anpassningsbara. Mycket mer än vad vi kan föreställa oss.
Självklart kan man börja med några dagar som ”uppvärmning”. Det viktiga är att ni är överens och att barnen känner sig trygga i det. Du kommer att vänja dig vid varannan vecka (om det är det ni väljer), även om det kan vara oerhört tufft i början. Se till att skapa en så bra relation till deras Pappa som det bara går och håll sårade känslor ute ur bilden. Inte alltid så lätt, men otroligt viktigt för allas skull.
Det är avgörande att du på bästa sätt ta hand om dig själv när du inte har barnen hos dig. Din stabilitet och någorlunda välmående ”smittar” av sig på dem. Lita på att tiden kommer att läka dina sår. Det kommer att bli lättare. Inte idag, men så småningom. Livet kommer en dag tillbaka till dig med full kraft.
Du kan alltid skriva till mig om du behöver ventilera tankar och känslor.
All värme till dig.
Michael