Jag pratade med en person som berättade att han var rädd för att sambon och han skulle ha tråkigt:
”Jag är rädd för tråkiga dagar. Försöker hela tiden planera in saker för oss – utflykter, resor, restaurangbesök, fester, spa….Vi är båda livsnjutare, men det känns mer som en jakt än någonting avslappnat.”
Jag:
”Vad ligger bakom detta tror du? Inom dig menar jag.”
Han:
”Att jag inte skall hålla måttet. Att hon skall tröttna och tycka att jag är tråkig. Bli utbytt! Det ligger så djupt i mig!”
Vilken stress! Men jag tror inte att det är helt ovanligt – det intensiva sökandet efter kickar och något att visa upp i de sociala medierna. Ett liv med go, go, go!!! Att kunna presentera lycka inför världen. Menar inte att det är något fel i att sträva efter sköna stunder, upplevelser som inspirerar och ger outplånliga intryck. Problemet är när vi inte klarar av grådagar i mysbyxor, hänga i soffan, några timmars odiskade koppar och glas på soffbordet. Gäspa så där lite dåsigt. Lågfrekvent energi som tillåts få ta utrymme.
För mig är ett av måtten på en trygg relation att kunna vara i tystnad i tvånärvaron, se partnern vara lite disträ och oinspirerad utan att låta sig stressas:
”Nu måste jag styra upp det här!”
Nej, utan istället se det som en del av livet – balansen mellan vila och aktivitet – in och utandning. För mycket av det ena eller andra nöter ned.
En vacker äldre kvinna sa en gång till mig:
”Träffa någon som du även kan ha tråkigt med. Där du kan vara du med allt vad det innebär. Där ni uppmuntrar varandra, även då det känns motigt. Fest och vika tvätt med.”
Det kan låta enkelt, nästan för enkelt, men det är i de opretentiösa uttrycken som vi kan hitta guldkornen.
Det är hur vi tolkar saker och situationer som är avgörande, inte själva omständigheterna i sig. Inställningen är allt!
“He hated to think of his own life stretching ahead of him that way, a long succession of days and nights that were fine – not good, not bad, not great, not lousy, not exciting, not anything.”― Robert Cormier
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se
Men om det bara en tråkigt och partner inte ens försöker hitta på nåt kul… då e det lika farligt
Hej!
Ja det är faktiskt lite så. Det ska inte behöva planeras in en massa utan man ska ju kunna bara vara.
Men i vår relation kände jag att det hände aldrig något. Varken han eller jag tog tag i något. Vi träffade aldrig några vänner, hittade aldrig på något osv. Jag blev mer o mer energilös! Alla våra helger ( varannan helg)var det jämt o ständigt samma sak. God mat o vin…ibland blev det alldeles för mycket bråk pga det blev för mycket vin o sprit. Bara han o jag…
Min energi var på topp när jag hade barnveckan!
Viktigt tror jag att det e en balans. Lagom tråkigt o lagom planerat.
Ååh…jag älskar dagens text! Det är ju precis det där det handlar om. Att man ska trivas ihop helt enkelt. I alla olika situationer. Å det finns ju inget mysigare än att slappa ihop i mjukisbyxor emellanåt 😀 kramar å önskningar om att ni alla ska ha en skön helg 😀
Trevlig helg till dig med Petra
Har någon klokt att säga hur jag ska tänka i min situation? Jag är med en man sedan flera år. Vi kommer aldrig bo tillsammans för ingen av oss vill ge upp våra liv som vi har det idag. Han vill innerst inne dela livet med en kvinna även i vardagen och jag vet inte vad jag vill. Jag tror att jag också vill det. Men inte med honom för jag vill inte bo hos honom och han vill inte flytta från sitt hem. Jag behöver mycket tid för mig själv och han har barn så gott som på heltid. Vi ses någon helg och har sex i princip. Resten av tiden hörs vi per telefon eller sms.
Jag känner ingen större kärlek av honom men han trivs med mig säger han. Jag trivs också med honom men saknar hans känslor. Jag känner mig ensam då vi kan ses så sällan. Vi har stark passion så det gör att vi inte klarar av att avsluta.
Hur ska jag veta vad jag ska göra? Göra slut och söka en ny man att dela livet med? Men kanske inte sexet alls fungerar där…Det är så svårt att veta det rätta. Kanske jag trivs bäst så här ändå med att träffas sällan så jag får vara ensam. Vet inte om jag skulle orka bo med en man på heltid. Absolut inte barn. Ja, hur vet man? Jag skulle sakna honom om vi avslutade men samtidigt saknar jag mer tid tillsammans vilket vi inte kommer att ha.
Har någon en tanke kring detta?
Att ha honom bara för sexet vad är det att bygga en relation på? Skulle du vilja att han enbart var med dig pga sex?
Jag tror att om du verkligen älskade honom så skulle du inget hellre än att vilja dela även vardagen med honom och därmed vara öppen för att flytta ihop.
Lycke till!
Värme Emma
Nej så enkelt är det inte. Jag vill inte dela livet med barn och det har inget att göra med om jag älskar honom eller inte. Jag söker lösningar, har hopp och ger upp och allt däremellan. En stor orsak att jag inte känner hans kärlek fullt ut. Jag har inte honom enbart för sex, varför tror du det?
Vilket bra inlägg.
Det är just det jag behöver och ” förstörde” i vårt förhållande att aldrig ta det lungt fick smått panik om vi gick i mysbyxor och bara var ville fylla våran tillvaro hela tiden inte för att vi alltid gjorde olika aktiviteter utan var vi hemma så började jag hela tiden olika projekt renovera fixa här och lite där tvätta diska mm. Hade jätte svårt att bara vara ligga i soffan och bara slöa.. kan se det nu att det var en flykt att inte se det som jag behövde se att det inte var helt bra mellan oss men jag hade nog behövt bromsa mig själv och det jobbar jag med nu att ibland bara vara och tycka det är ok..
Ha en fin fredagskväll