Den empatiske personens akilleshäl

//Den empatiske personens akilleshäl

Den empatiske personens akilleshäl

narcissim 2Kombinationen är inte helt ovanlig: den empatiska personligheten som möter en narcissist. En nedbrytande dynamik som inte är det minsta hälsosam för den inkännande och förstående.

Jag tycker egentligen inte om att sätta etiketter på människor, men emellanåt hjälper det oss att förstå, vilket är grunden för emotionell/mental frihet.

Föreställ dig den känslomässiga personen (E); som tydligt ser andras behov, starkt känner av omgivningen och vill alla väl.

En dag möter hon/han narcissisten (N) med den uppblåsta självbilden, krav på att framstå som perfekt och felfri, lätt se ned på andra, bristande förmåga känna skuld, sexuell erövrare istället för djupare intimitet etc.

Går man på djupet, drivs narcissistiska personer av att till varje pris maskera sina djupa sår för andra och sig själva. Förnekelse är den närmaste allierade.

Den empatiske vill hjälpa partnern att bli hel. Vilken fälla!

Akilleshälen hos E är att hon/han tror att alla människor är likt dem själva. De sätter sig in i andras perspektiv och vill förstå. Fantastiskt fina egenskaper, men i relation till en N – förödande!

Inte förrän efter lång tid, kanske flera år, inser E att N är en tagare – en energiförövare som lever på det omsorgsfulla i partnern.

N kopierar helt enkelt E – förutom att empatin inte ingår i paketet.

Ju mer E ger av sin kärleksfulla omtänksamhet, desto mer makt och kontroll tar N. Manipulation är grunden till alla N:s handlingar. Allt handlar om strategi.

E förlorar sin livsGPS och tar till slut på sig N:s offerdräkt. Nu är N ännu starkare och E kraftigt försvagad!

Vad händer den dagen då E hittar sin kraft och kliver av karusellen? Då egot hos den ”perfekte” får sig en rejäl käftsmäll? Då såret blottas?

Kommer att skriva om detta inom kort.

Önskar dig en fin söndag!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

By |2016-12-12T15:12:29+01:00juni 28, 2015|Blogg|70 Comments

70 Comments

  1. Catrin 28 juni, 2015 at 07:22 - Reply

    Den dagen börjar N se sig om efter en ny E.

    • Camilla 28 juni, 2015 at 08:21 - Reply

      Precis så…N har inte förmågan att ändra sitt beteende så det är lättare att hitta en ny E

    • mia 29 juni, 2015 at 05:46 - Reply

      förhoppningsvis har stackaren blivit äldre och förståndigare, livet gått vidare även på andra områden och hen har lärt sig något………vad det är är nog olika för alla och även om hen inte lärt sig ngt så har hen försökt och det kanske inte är n som ska lära sig ngt denhär gången?

  2. Mimmi 28 juni, 2015 at 07:28 - Reply

    Du skriver om mig….du satte fingret på min akilleshäl…
    Jag ser framemot att läsa fortsättningen för jag måste ta mig ur mönstret…
    Tårögd läser jag dina rader om och om och saker fallet på plats…
    Jag har levt i två längre relationer och farit så illa..inte förstått vad jag gjort för fel…jag har älskat och jag har gett
    Jag har stöttat och jag har blivit så illa behandlad
    Jag försöker läka mig själv nu, hitta tillbaka till det som var jag
    Hur undviker jag att hamna där igen?

    • Kicki 28 juni, 2015 at 07:52 - Reply

      Intressant frågeställning: hur man undviker att hamna där? Jag vyer problemen å vill ha en ny GPS.

      • Kicki 28 juni, 2015 at 07:53 - Reply

        Ser ska det stå

    • cj 28 juni, 2015 at 10:13 - Reply

      Jag vill tipsa om en bok jag läser just nu; ”En krokodil därhemma”, skriven av Jeanett Paludan. Den återger berättelser från människor som levt tillsammans med narcissistiska och/eller psykopatiska personer. Intressant läsning. Om inte annat så känns det skönt att veta att man inte är ensam om att ha det så.

      • Joanna 28 juni, 2015 at 10:24 - Reply

        ”Kärlekens energi” & ”Energitjuvar” av Ingalill Roos är andra jättebra böcker i ämnet!!

    • mia 29 juni, 2015 at 05:47 - Reply

      man vaktar sina gränser och tillåter inte andra att trampa på sig! lycka till

  3. Hanna 28 juni, 2015 at 07:33 - Reply

    Tack för att jag äntligen förstått vad det handlar om istället för att lägga skulden på ett dåligt förhållande på mig själv
    Har vänt ut o in på mig själv i flera år o kommer ingenstans med ngt hur jag än gör
    Ju mer omtänksam jag är desto mer verkar jag bli överkörd o sviken
    DIna artiklar har verkligen hjälpt mig att komma till insikt vad det handlar om
    Haft nog svaren inom mig länge men behövde få det bekräftat

    • Mimmi 28 juni, 2015 at 07:40 - Reply

      Jag har också lagt skulden på mig själv och undrat vad jag gjort för fel…

    • Michael Larsen 28 juni, 2015 at 07:44 - Reply

      Känner mig tacksam över att du vinner insikter genom att läsa bloggen Hanna. Tänk som mycket kraft du vinner genom att ha rätt människor i din närhet – istället för emotionella vampyrer. Önskar dig en fin söndag.

  4. Mimmi 28 juni, 2015 at 07:38 - Reply

    Nu när relationen är över och jag finner minsta lilla styrka går han på mig med full kraft och sänker mig med alla medel. Han är skoningslös och ger sig inte förrän jag är knäckt igen….jag har undrat så varför han förändrats och blivit så elak och grym men insåg att han varit det hela tiden men han hade en annan metod under tiden vi levde tillsammans
    Tyst maktutövande, psykisk misshandel pågick hela tiden men jag var hjärntvättad så jag förstod inte det. Han har numera en verbal misshandel och visar sin aggressivitet på ett helt annat sätt än tidigare, genom hot och att trilskas med allt runt vårt barn och ekonomin och genom att skrika riktigt elaka saker, vi pratar ”över gränsen saker”, visar en svartsjuka som jag aldrig sett förut.
    Ändå sprack äktenskapet pga han otrohet inte min så var svartsjukan kommer ifrån ver jag inte, den är helt ologisk för mig
    Jag har inga verktyg för att hantera honom och därför lyckas jag inte avvärja hans attacker mot mig…
    Hur hanterar man en sådan person?

    • Michael Larsen 28 juni, 2015 at 07:42 - Reply

      Tack för att du delar med dig Mimmi! Det är fruktansvärda erfarenheter du delar med dig utav. Till din fråga om hur man hanterar en sådan person: svaret är att det gör man inte. Du skall inte hantera någon, förutom dig själv. Du skall hålla dig så långt bort från honom som möjligt. Konkret och praktiskt gällande barnen. Inget mer. Varma hälsningar till dig.

      • Mimmi 28 juni, 2015 at 08:24 - Reply

        Tack för ditt svar!
        Jag märker att enda gången jag mår bra är när jag har noll kontakt med honom.
        Varje gång vi har haft kontakt mår jag dåligt länge efteråt…

      • Hanna 28 juni, 2015 at 10:35 - Reply

        Tack så mkt o fin söndag till dig oxå 🙂

      • Nicah 28 juni, 2015 at 11:52 - Reply

        vad jag känner igen mig i allt. Jag lämnade för 4 år sedan men är inte på något sätt fri. Än. Vi har varit igenom bodelning där jag blev totalt överkörd. Nu har vi en pågående vårdnadstvist. Mitt råd till dig Mimmi och alla andra som går vilse i hantering av N är följande: ingen eller minimal kontakt. Se till att allt går via mail eller sms. Inga telefonsamtal. Skriv ned allt, för dagbok!
        I början var det svårt men jag lovar att det blir bättre. Jag har trots fysisk och psykisk misshandel under lång tid börjat se ljuset i tunneln. Jag har lärt mig att endast jag kan ta hand om mina egna känslor och beteende. N kommer aldrig ändra sig. Jag tar en dag i taget och läser mycket kring personlighetsstörningar för det är en störning och inte en sjukdom. Tack för att ni delar med er av erfarenheter och speciellt tack till dig Michael

        • Michael Larsen 28 juni, 2015 at 17:51 - Reply

          Tack snälla Nicah för att du delar med dig. Väldigt kloka råd – dagboken är ett väldigt bra tips! All styrka till dig:-)

          • Nicah 29 juni, 2015 at 09:49

            Tack själv. Styrka är något som behövs när N är med i spelet.

    • Joanna 28 juni, 2015 at 09:13 - Reply

      Oj oj som jag känner igen mig i din beskrivning Mimmi! Både hur det var i förhållandet och nu efter i strulet kring allt samarbetet!
      Jag trodde o hoppades att allt det skulle ta slut i och med att vi kom ifrån varandra när förhållandet tog slut – men det bara fortsätter. Suck … 🙁 Inget är smidigt enkelt – inte ens för barnen är nåt självklart o hjärtligt… Vid varje kontakt dräneras man på energi o mår dåligt efteråt..
      Styrka till oss! Hoppas vi blir fria en dag! ♡

    • M 28 juni, 2015 at 12:31 - Reply

      Oj vad jag känner igen mig, han har helt makten över mig o alltid haft fast jag inte fattat det. Nu när jag äntligen fattat beslutet o alla säger du kommer må bättre osv så vet jag att han gör o kommer göra allt för att knäcka mig ge mig dåligt samvete fast det var hans otrohet o ovilja att förändras som tillslut tog knäcken på våra 19 år tillsammans. Flyttade isär i ett halvår för 3 år sen på hans intiativ o jag kom ut det starkare än tidigare o med mer tro på mig själv men inte tillräckligt mkt tydligen då han bearbetade mig hela tiden under det halvåret o inte lät mig vara, var på den stackars killen jag träffade för tröst för att skingra tankarna. Han klarade inte leva utan mig o var totalt på botten fick mig tycka synd om honom o jag älskade honom ännu mkt o han fick mig tro han hade ändrats ingen mer otrohet o mer närvaro som pappa o sambo utlovades, hölls väl i ett halvår sen hamna han där igen. Han har försökt ta av mig det som räddade mig under skilsmässan nämligen träningen mitt andningshål o driv efter separationen sagt att det är egoistiskt mot barnen o vilken annan mamma lägger 5 timmar i veckan på träning men att själv jobba borta mån-Tors sen gå på krogen var o varannan helg o ligga bakis hela dagen efter det gick bra.
      Tänker hur nära han varit få mig tro han haft rätt o fått mig sluta med det jag mått bra av o gett mig energi o ork till att vara bättre mamma.
      Nu är jag en hora som tagit beslutet att flytta isär o det är helt sjukt att vi mitt i allt detta har barn som känner av hans attityd mot mig o gör det svårt att vara en bra mamma o orka med för jag får ju ta alla deras känslor med med ilska frustration o sorg.
      Känns som jag aldrig kommer få vara ifred från honom o sörja klart o hitta mig själv o om jag någongång i framtiden hittar ngn annan kommer han nog göra det bästa han kan för att förstöra. Undrar också hur man klarar sig ur detta, önskar vi kunde ha en bra föräldrarelation för barnen o vara vänner när känslorna lagt dig men han kommer nog tyvärr aldrig komma dit för jag har ju sårat honom så hemskt säger han…

    • Mini 28 juni, 2015 at 13:02 - Reply

      Oj Mimmi
      Du beskriver mitt liv
      Vad gör man?? Försöker må bra men han sänker mig med jämna mellanrum. Så istället för att ha energin till att de framåt så måste jag samla ihop mig och försöka komma upp igen och igen.
      Kram ❤️

  5. Mia 28 juni, 2015 at 07:50 - Reply

    Har precis avslutat ett kortare förhållande med en narcisstist. Den mest ”kärleksfulla” och ”givande” person jag träffat… Sätter orden inom situationstecken..för det var ett sätt för honom att skapa kontroll och för att göra sig behövd.. Det började jag förstå efter ett tag. Han var också väldigt dominant..Allt handlade om honom så fort han träffade någon ny person, berättde han om sitt yrke, vilka färdigheter han hade och vad han jobbat extra som och att han har svart bälte i taikwando (eller vad det är) Han pratar om sig själv, sina rädslor, använder mängder med ord som ingen ändå förstår förmodlugen för att känna sig betydelsefull..han förhörde mig på orden ibland..vad han inte tycker om, människor som han inte tycker om och sen umgås med, kritiserar sönder ett helt tv program. Går sin blir arg/rädd och går sin väg, tar med sina saker och är borta två dagar och till sin lägrnhet och hör sen av sig med smicker och kärleksförklaringar ..jag var ju ”allt för honom” så att allt ska bli bra. Misstolkade, missförstod och gjorde om händelser så det skulle passa honom. Väldigt skev uppfattnung om sig själv.trodde han skojade i början..Allt det här och lite till och mycket charmerande vilket han också gärna berättade hur alla lät sig charmas på olika sätt..
    Efter två månader började jag bli skraj för hans märkliga personlighet tikkräckligt för att vägra ha kontakt sedan några dagar. Inte ge sig in i diskussion för att hävda oxh föklara med en narcisist, de vunner alltid. Bättre att klippa banden helt!
    .

  6. Kerstin 28 juni, 2015 at 07:51 - Reply

    Det skulle kunna vara mig du skriver om i stora drag känner igen mig själv i ”E” och min fd i N..
    Känner igen förloppet att helt drenerade mig själv, tog mig upp fick kraft för att då se klart att det här går inte längre hade inga känslor kvar att ge. När jag läser detta kan jag känna en styrka i mig själv att jag gjorde rätt att lämna.. Det kommer bli bra..
    Tack för ett bra inlägg ger en bekräftelse och en förklaring av en del vad som hände med oss, vet naturligtvis att det är fler delar varför min kärlek tog slut, och att även jag har mina fel och brister att jobba med.
    Ha en fin och solig söndag för här Skiner den faktiskt idag..

  7. Ensamståendemamma 28 juni, 2015 at 08:01 - Reply

    Narcissister finns inte bara i kärleksrelationer utan även i vänskapsrelationer. Tyvärr kan en sådan relation indirekt skapa oreda i den relation man lever i, eller iaf bidra till att oredan blir övermäktig. Där har jag varit. Vi köpte ett hus för 8 år sedan och vi var så glada över att äntligen få komma ut på landet. Ganska snart kom en granne över och började prata mer och mer med mig. Jätteroligt att ha fått en vän på så nära håll tänkte väl jag. Men denna person är en person som stämmer in på beskrivningen av en narcissist till punkt och pricka, det vet jag idag. Hon sög musten ur mig totalt men jag såg inte det för jag har inte så många vänner. Till slut fungerade jag som en person som löste en massa problem för henne, jag ringde telefonsamtal, jag tröstade (hon var änka) och hon satt hemma hos mig och ältade samma sak dag ut och dag in. Mer och mer tog ho för sig till en dag 3 år senare när jag skulle iväg och inte kunde hjälpa henne. Jag satte ner foten! Under 3 år hade jag hört allt skitsnack om grannar och andra människor på orten, det var fel på bup och psykiatrin, det var fel på läkare och andra men hon var såklart perfekt. Men jag sa nej…vilket såklart fick konsekvenser, jisses vad det började snackas om mig då och min man såklart. När han och jag separerade fick jag höra att jag blivit en energitjuv…det var tungt att höra. Men även han hade blivit detta vi hade blivit varandras energitjuvar. I mitt fall handlade det om att grannen tog all min energi och därför behövde jag tankas och tog den av min man.

    Det husköpet är mitt livs stora misstag, det vet jag idag och det är inte bara pga min granne även om det var en stor bidragande orsak. Mao kan iaf narcissistiska grannar också ställa till det.

    • mia 29 juni, 2015 at 05:55 - Reply

      vilken resa! tack för att du delar med dig! lycka till

  8. Mis 28 juni, 2015 at 08:05 - Reply

    Jisses, stämmer på pricken. Han är en narcissist, arrogant och kan inte känna empati. Det senaste året har han ljugit som bara den, för den han umgås med är en mytoman och han har blivit likadan. Jag känner att allt han säger måste jag ta med en nypa salt för en del av det han säger har ingen förankring i verkligheten som att han påstår att han har pratat med mina vänner och de säger minsann saker om mig. Bara det att jag vet att de har inte pratat med honom.

  9. Jeanette 28 juni, 2015 at 08:05 - Reply

    Vilken gedigen kunskap du har samt förmåga att förmedla denna! Jag är djupt inponerad! De senaste dagarna har varit både smärtsamma och givande för mig! Att äntligen fått rätt verktyg i livet för att förstå orsak/verkan i relationer. Jag har en förmåga att intellektualisera saker & inte förstått innebörden i läkningsprocessen som innebär att ”komma i kontakt med sina känslor”. Jag ”trodde” jag fattade vad energitjuvar var, tills jag såg Raymond Ahlgrens förklaringsmodell http://youtu.be/A4AwbK8O924 Tack för att du finns, jag finner tröst & styrka av dina inlägg Michael <3

  10. Rosenkvarts 28 juni, 2015 at 08:06 - Reply

    Mitt i prick.
    Jag har hållt på i femårs tid och tagit på mig mycket slaskdumpning. Jag har nu förstått vad jag har utsatt mig för och hen med. Vet att jag skulle ha gått vid första magkänslan gjorde också detta . Men blev lovad bättring.Så in i vampyrsuget igen Som att gå på äggskal. Saker situationer jag sa-gjorde var fel m en hen gjorde ofta samma i liknande sutuationer . Jag fick värsta utskällningen sa orden på fel sätt hen himlade med ögonen. Så himla gutt nu.Tack vare denna Blogg så har jag börjat lämna över dumpet där det ska va och brytit helt. Jag vill ha närhet och Kärlek som ej är villkorad.

  11. skogsblomma 28 juni, 2015 at 08:22 - Reply

    Att vara en E är svårt på många olika plan eftersom det finns dem som gärna suger energi över allt. Du har dem på jobbet, i vänskapskretsen, och som ev partner. Problemet är mer hur sätter man sunda gränser i en tillvaro som blir mer och mer egoistisk. Det finns många som mer gärna dumpar problem, arbete och känslomässigt avfall på den som känner av omgivningen och har ett stort hjärta.

  12. mia 28 juni, 2015 at 08:25 - Reply

    Jag tror som Catrin skrev här ovan, att N mycket snabbt hittar en ny E. Jag har kommit ur två längre relationer med män som varit N. Den första hade varit notoriskt otrogen mot sin ex fru i 20 år och även med flickvännen före det. När han och jag var ihop så kollade att alltid efter tjejer. Han kunde bli mycket elak när han var full och han var mycket svartsjuk. Flera gånger försökte jag att lämna honom , men han sa förlåt satt på sina knän, grät, sa hur mycket han älskade mig etc. Efter två år så lyckades jag bryta mig loss och gjorde klart för honom att jag aldrig skulle komma tillbaka om han inte gick i terapi. Då släppte han mig. Efter fem dagar träffade han en ny tjej på krogen. kort efter uppbrotten med denna man träffade jag nästa N. En stor nallebjörn som verkade så trygg. Han charmade mig med sitt leende och sina kärleksförklaringar. Han hade impotens problem, men skyllde detta delvis på mig. Det var ett stormigt förhållande som hela tiden var på hans villkor. Han jobbade mycket, umgicks mycket med sin exfru som han dyrkade, han körde helt enkelt sitt race. Om jag berättade för honom vad jag kände i olika situationer ex att jag blev ledsen när han så ofta valde att umgås med exet före mig, så hotade han att lämna mig för att han kände sig trängd. Han ville bli gammal med mig, vi köpte båt ihop, han ville att vi skulle köpa hus ihop. Men efter 2,5 år så hade jag ett samtal med honom att det var två saker som jag inte tyckte fungerade. Jag ville att vi skulle gå i sexterapi, han vägrade för han tyckte inte att han hade några problem. Jag ville att han skulle släppa taget om exfrun, han vägrade. Då gjorde jag slut. han är inne på sitt andra förhållande nu under ett halvår. Lättare att gå vidare en att ta tag i sina problem. Jag o mina ex. killar är mellan 52 – 57 år. Jag är en typisk E, kommer från en familj med alkoholist förälder.

  13. Pirjo 28 juni, 2015 at 10:03 - Reply

    Hur kan man vilja stanna hos en sån människa?
    För att man som empat drivs av en oerhörd kraft att hjälpa den andre. Man förstår och ser bortom alltet som finns där, man ser hur trasig den andre är och med sin starka empatiska förmåga vill man hjälpa, förstå denna person för man ser mer än andra hur denna människa är – eller som vi tror han är- innerst inne. Vi har en stark grundläggande människosyn om att alla är goda innerst inne.

    Har man inte tillräckligt med livserfarenhet då man träffar en antisocial narcissist (psykopat narcissist) så dras man lätt ner i dennes fördärv eller/och våld både psykiskt och fysiskt.

    Varför sker detta?
    För att vi empater behöver lära oss att inte dra till oss dessa människor som bara tar, som manipulerar för deras egen vinnings skull. För att vi ska lära oss att älska och respektera oss själva tillräckligt för att inte försöka ”rädda andra/världen”. Att vi ska lära oss att alla är inte som vi. Att veta att vi har ett värde och framförallt självvärde för att älskas utan prestation av att hjälpa, förstå till max och finnas tillgängliga för andra att manipulera och utnyttja oss.

    Mörkret söker alltid ljuset för att kunna existera.

  14. Eva 28 juni, 2015 at 10:25 - Reply

    Stå på dig HANNA Du är det varmaste som finns Det finns nån där ute som är värd din värme o omtänksamhet o kärlek Kraaaamar från din gode vän Eva nu på västkusten Håller tummarna

  15. Marita 28 juni, 2015 at 10:44 - Reply

    Mötte själv en N och psykopat i 17 års ålder. Det tog 9 år och ett barn senare att att lämna denna man. Då va jag så psykisk och fysisk misshandlad + att jag miste min mor MEN dagen kom: jag tog ett beslut med tanken att jag vill överleva som mamma till min flicka. Med en enorm rädsla och ngr goda vänner fick jag min frihet! Det tog många år och med ärr för livet så förvandlade jag både min uppväxt i missbrukarfamilj och åren med en N, till ngt positivt!!! Nackdelen e väl att man analyserar människor, tar avstånd och kan bli ganska ensam. Men framför allt njuter jag av att jag vet vem jag är idag!☺

    • mia 29 juni, 2015 at 06:06 - Reply

      bra jobbat! kram

  16. Maria 28 juni, 2015 at 11:34 - Reply

    Undrar om det alltid är antingen eller/svart eller vitt. Min upplevelse har varit att det går att turas om i relationen, om vem som är E/N.

    Finns inga vinnare, bara offer i ett sånthär spel.

    • mia 29 juni, 2015 at 06:07 - Reply

      klart att gränserna är flytande och kan förändras….och vinsten är livserfarenhet……

  17. malla 28 juni, 2015 at 11:34 - Reply

    Vad är det som gör att vissa människor ÄR narcsassister? Föds man så eller är det en personlighet som formas på vägen.

  18. Hanna 28 juni, 2015 at 11:46 - Reply

    Tack älskade vän som alltid tänker på mig o finns för alla människor o stället upp
    Skönt att veta att det finns såna som du o gör världen till bättre plats
    Kram

  19. linda 28 juni, 2015 at 11:54 - Reply

    Jag gick tillslut, han hittade en ny dagen efter. Men man lämnar inte honom, 8 år senare och ibland önskar jag att jag hade stannat eftersom han jävlas och trycker ner så mycket han kan fortfarande. Gärna genom barnen då gör det ju ondast för mig. Dottern hamnade i kläm och vi fick utredning via soc, de tror på allt han säger, de tycker också att jag är orsaken. Men nu har jag bestämt mig, jag kommer aldrig någonsin träffa eller prata med honom mer. Vårt yngsta barn är 15 år, tyvärr tror hon på honom fortfarande men en dag så tror jag att hon förstår. Han jävlas med många och lever laglöst, någon dag kommer han försöka manipulera fel person, bara att luta sig tillbaka! Min låga självkänsla drog mig till honom men jag vet att jag är mycket starkare nu, avslutade ett förhållande i våras med en man som jag hade starka känslor för men där magkänslan sa att det inte var en bra person för mig.

    • mia 29 juni, 2015 at 06:09 - Reply

      styrka är bra! här kommer en styrkekram till!!

      • linda 29 juni, 2015 at 08:33 - Reply

        Tack mia 🙂

  20. Kim 28 juni, 2015 at 12:11 - Reply

    Hej Michael,
    Tack för ett bra inlägg.
    Det beskriver mycket väl en god väns (E) relation till sin sambo (N). Deras förhållande går i vågor och jag har under flera år sett hur min vän blir allt mer blek. Det har blivit många nattliga samtal, tröst, pepp etc genom åren. För mig som närstående är det jobbigt av två skäl. Min vän; glad, engagerad, målmedveten, social lider och är sig inte lik vilket är smärtsamt att se. Vidare sliter det på min och min väns relation att ständigt ha dessa diskussioner om sambons beteende. Jag har haft tankar på att bryta med min vän men valt att stanna kvar hittills. Jag har förklarat för min vän vad jag ser och att jag tycker att det är jobbigt. Min vän vill inte gå i terapi.
    Min fråga till dig Michael eller till vem som känner sig manad att svara. Vad kan man göra som närstående till E i ett E+N-förhållande?

    • Michael Larsen 28 juni, 2015 at 17:49 - Reply

      Förstår att det är jobbigt för dig att höra de ständiga repriserna Kim. Låter som att din vän fått en låsning. Ju fler gånger vi upprepar, desto djupare sätter det sig. Mitt förslag är att du talar om vad du känner – att du vill vara hennes vän, men att ni även måste kunna prata om annat än hennes destruktiva relation. Hon behöver även din ”tuffa kärlek” så att hon ser att det är dags att agera på missnöjet som hakat upp sig. Önskar dig en fin kväll.

  21. Katarina 28 juni, 2015 at 12:59 - Reply

    Jag vet vad som händer när E (jag själv) hittade kraften och till slut lämnade efter snart 20 år..
    Avgrunden i N öppnades, den som jag, på bekostnad av mig själv, hållt i schack. Jag har kämpat för att bespara mina barn från deras pappas mörka sida, nu får de se hela registret och det smärtar mig oerhört.
    Jag känner mig stark när jag inte har kontakt med honom och sen räcker det med ett sms så går jag i däck helt och hållet och känner mig som en förfärlig mamma, vilket är det han trycker på eftersom det tar bäst.
    Som tur är har jag vänner jag kontaktar direkt vid de tillfällena som kan mig tillbaka till min nyfunna styrka.
    Undrar bara hur länge jag ska tillåta honom påverka mig så kraftigt??
    Tack för den här bloggen❤️

    //Katarina

    • Michael Larsen 28 juni, 2015 at 17:45 - Reply

      Se en tydlig bild för ditt inre hur du har ett skyddande hölje omkring – en mental solkräm där han skadliga strålar inte når in. Fall inte för härskarteknikerna. Värme till dig!

      • Katarina 28 juni, 2015 at 17:51 - Reply

        Tack så ska jag verkligen försöka tänka!

        • Lillemy 3 juli, 2015 at 18:20 - Reply

          Bästa Katarina, jag har också upplevt samma som dig. Det smärtar så att nu är det barnen som utsätts för det lidande som jag/du gjorde tidigare. Vet inte hur jag ska hjälpa dom? Jag har slått mig fri men nu måste de vuxna barnen möta samma lidande….Kram

  22. Marie 28 juni, 2015 at 14:25 - Reply

    Satt precis idag o funderade på att eventuellt öppna dörren igen t min fd man o far t mina barn, en N. Han har varit exemplarisk vid separationen/skilsmässan o efter i snart ett år. Är dags om 2 veckor att skicka in skilsmässoansökan igen då betänketiden gått ut vilket rört upp mkt tankar o känslor. På slutet var det hemskt o både jag o barnen (o även N) mådde dåligt. Vi behövde verkligen komma ifrån varandra.
    Båda har en sjukdomsbild som påverkat mycket o som han använde som ursäkt.
    Har under ett år inte ens saknat honom tills nu plötsligt!!! Detta inlägg fick mig att bromsa mina tankar iaf-TACK Michael!! Något tips tankar om hur jag ska tänka? Vad kommer mina känslor ifrån? Är det värt att utsätta sig själv för det igen?
    Tack för en fantastisk blogg som hjälpt mig massor igenom min separation!

    • Michael Larsen 28 juni, 2015 at 17:42 - Reply

      Tack för att du delar med dig Marie – det är en naturlig reaktion du får – du vet vad du har, men inte vad som väntar. Det gör att man kan gå in i gamla mönster. Påminn dig själv om varför du ville bryta upp från början. Kan du se dig själv bli gammal tillsammans med honom? Vakna varje morgon för resten av livet i samma säng? Om svaret är ett tydligt ja, så…men om tveksamt eller nej, vet du vad som behöver hända. Lyssna till den djupare intuitionen. Varför ville du gå från början??? Värme!

      • Marie 28 juni, 2015 at 19:02 - Reply

        Tack för att du skrev. Betyder mycket i det vägskäl jag står vid just nu.
        Lämnade då jag inte tyckte att jag kände tillräckligt för honom längre.. Vi hade inte varit VI på något år o jag var alltid ensam m barnen. Han har aldrig egentligen sett MIG utan utgått från vad han själv vill ha/behöver oavsett om jag så tom skrev mina drömmar /önskemål svart på vitt. Fick mina älsklingsblommor(nejlikor) för första ggn (varit ihop i 8år) när jag sagt att jag ville skiljas, innan dess nån enstaka orkidé (som jag visserligen samlar på) då de ju är en bättre investering än nån snittblomma.
        Lämnade framförallt i första hand för hur han var/är m barnen – alldeles för hård o oförstående för att de är barn o alldeles ointresserad… Det som fick mig att tveka är all historia vi delar o alla motgångar vi delat (är en fantastisk klippa att luta sig mot men funkar mindre bra att vara glad tillsammans med) Tanken var att hitta en mjuk feminist som ser MIG, vill ha kul m mig OCH ungarna o som har självdistans. Tack vare ditt inlägg ska jag fortsätta leta efter hen istället för att återgå till N. Tack igen!

  23. Johanna 28 juni, 2015 at 18:09 - Reply

    Vilken bra text. Jag blir så frustrerad. Jag är uppväxt med en narcissist..och även om jag tagit delvis avstånd så blir jag inte fri! Hade jag inte varit rädd hade jag tagit avstånd helt, det är för svårt att förhålla sig till allt när man förstår mer och mer hur det ligger till.
    Känner mig ledsen över hur det påverkat mig och min syn på mig själv, och andra på många sätt, men mest den konstanta stressen att snart kanske det ”exploderar”…
    Hur blir man fri och kan andas fritt?
    Även om jag tagit fysiskt avstånd känner jag mig psykiskt fängslad…

    • mia 29 juni, 2015 at 18:31 - Reply

      du måste hitta ditt andningshål, där du får slappna av och vara dig, då hittar du din styrka och dig igen, kanske andra släktingar utan hen?

  24. Lollo 28 juni, 2015 at 18:21 - Reply

    E är jag, vill förstå o hjälpa andra så mycket att mitt eget jag knappt existerar längre. Och lever med ett stort N. Lämnat ett N bakom mig. Och det är nu efter 7år som mitt jag börjar säga stopp!
    Tack för dina inlägg, de driver mig framåt mot ett friare jag.

  25. Emma 28 juni, 2015 at 19:15 - Reply

    Läskigt att läsa… ”Ju mer E ger av sin kärleksfulla omtänksamhet, desto mer makt och kontroll tar N”.
    Exakt så var det, exakt så var det… Har aldrig tänkt på det sättet… Jag ville ju bara rädda honom, men jag tappade mig själv.
    Vad hände dagen då jag hittade min kraft och fick nog – då kom hoten! Jag märkte att desto mindre kontroll han hade på mig desto argare blev han. Jag var den stora syndabocken som hade förstört hans liv. Han som varit otrogen hade inte gjort fel. Han ville helt enkelt döda mig…

  26. Petra35 28 juni, 2015 at 19:58 - Reply

    Jag blir alldeles stum när jag läser va tuff verkligheten kan vara för många. Undrar hur många fler som man möter som bär på såna här historier…:-S

    • Anna2 28 juni, 2015 at 22:18 - Reply

      Jamen jag också…
      Ja, man kan nog aldrig veta hur andra verkligen har det.

    • mia 29 juni, 2015 at 06:15 - Reply

      många fler än vi tror så var alltid snäll mot andra…. 😉

  27. Jenny 28 juni, 2015 at 22:16 - Reply

    Jag fått det bekräftat av dem runt mig att mitt ex psykiskt misshandlat mig,läst om det och sökt fakta. Jag blev starkare då jag blev medveten om vad jag egentligen har varit med om, att höra hur man blir påverkad i ett sådant förhållande. Men det tar energi från mig. Har fixat så det verkligen är minsta möjliga kontakt mellan oss då vi har ett barn ihop. Men ett sms från honom gör mig lam. Jag blir ledsen att han fortfarande påverkar mig, men mest rädd att min kropp reagerar så. Hur jag än gör får jag inte makt över min egen kropp.

    • mia 29 juni, 2015 at 06:15 - Reply

      andas! kram

  28. Annika 29 juni, 2015 at 11:17 - Reply

    Jag skrev in ett längre inlägg igår vid 14.00 -tiden. om mina erfarenheter. Men det kom inte med. Har jag skrivit något olämpligt?

    • Anette81 29 juni, 2015 at 19:29 - Reply

      det blir så ibland tyvärr
      har varit lika för mig

      • Petra35 29 juni, 2015 at 19:43 - Reply

        För mig med, flera gånger. Å ibland försvinner inlägg. Jag har också känt mig väldigt osäker ibland på om jag skrivit något olämpligt. Det har nog hänt ibland. Men Michael har förklarar att det bara är något tekniskt fel ibland. Så du kan nog vara lugn 😀

      • Annika 29 juni, 2015 at 20:41 - Reply

        Tack!

  29. emilienne 29 juni, 2015 at 15:34 - Reply

    Ååh ser fram emot att läsa vad Händer hos ( N )
    Jag har använt mina knäleder o rest mig.

  30. M 30 juni, 2015 at 09:30 - Reply

    Vad häftigt att jag hittade dessa två inlägg precis nu! Tack, Michael!

    För snart 2 år sedan mötte jag en N. Jag var då sambo med en annan kille (förhållandet stod ganska stilla) och naturligtvis var N en mycket spännande person i mina ögon. Han bekräftade mig enormt och överöste mig med komplimanger och lovordare mig en helt underbar framtid med massa upplevelser.

    Jag lämnade efter mycket tvekan min sambo. Jag lämnade min trygghet för att satsa på N och allt vad det innebar. Mitt livs största misstag då min intuition sa tidigt att det var något som inte stod rätt till hos honom.

    N bedrog mig. Med en bekant. Han har sagt att det bara var en engångsgrej när jag frågat honom flera gånger efter. Jag tog mod till mig för några månader sedan och frågade denna bekant vad som egentligen hände. Och jag fick veta hela sanningen! Hur han dubbelspelat oss, haft ett förhållande med oss bägge två samtidigt, och under hur lång tid dessutom…

    Det lustiga är att jag blev så glad av att höra sanningen! En sån lättnad, en sån frihet på något vis! N hade nog inte räknat med att jag och denna bekant någonsin skulle berätta sanningen om vad han gjort, för varandra.

    Han drog sig snabbt undan efter detta. Och behöver jag tillägga att han hade en ny E som han tydligen träffade redan innan vi gick åt skilda håll?

    • Michael Larsen 30 juni, 2015 at 15:14 - Reply

      Du beskriver en klassisk narcissist M. Glad för din skull att du lämnat förhållandet. Allt är så mycket lättare när vi ser i backspegeln – alla varningstecken som fanns då. Nu är det vindrutan som gäller! Horisonten där framme. Önskar dig en fin kväll.

  31. Mia 30 juni, 2015 at 16:49 - Reply

    Stå starka kvar! Inget får en N att fokusera på sitt nya E som ett gammalt E som blir starkare och starkare. Prata! låt aldrig N hålla er gisslan genom att inte prata klartext med barnen när de blir stora nog. Deras känslor satt i relation till Ns behov att fylla dem med sin litenhet, blir din uppgift att bryta. Visst kan N sprida rykten om er som bitches, att du lurat hen på möbler, pengar och barnen. Men genom att bara svara Ja, Nej eller Jasså kan du hålla känslorna i schack och få hen att välja att inte kommunicera med dig trots att ni har barnen. När han hotar barnen med att han minsann spelar in hur du skäller ut honom per telefon. Skratta högt och förklara… Tanken på att barnen inte betyder samma för hen som för dig är bara ännu en spegelbild av vad du gått igenom. De är bara ett verktyg. Tro inte att han försöker nå dig genom att såra barnen. Nej det är mycket enklare än så. Han kan inte fylla dig med sin litenhet då går han enkelt vidare och fyller sina barn innan det är dags för de nya personerna i hans liv. Prata, låt din sanning få samma spridning som hens. Det handlar inte om att snacka skit. Det handlar om att styrka byggs genom att du handlar och ger dina barn verktyg att känna sig värdefulla i detta maktkaos. De har rätt att känna kärlek, tilltro till sig själva och att de är kompetenta att välja sin egen värld. Förmodligen vad du jobbar på att själv uppnå.

  32. Linda, 26 år 7 september, 2015 at 22:13 - Reply

    Mötte C (29 år) i slutet av mars i år och blev blixtkär – jag hade aldrig träffat en person som var så charmig och som jag klickade så bra med. Efter vår andra dejt umgicks vi som ett par och lite drygt 2 månader senare fick vi kontrakt på en gemensam lägenhet, då hade vi officiellt varit tillsammans i 3 veckor (!). Allt kändes så rätt, vi hade samma drömmar om livet – med barn inom en snart framtid, giftermål och hus.

    Under hela tiden fram tills att vi officiellt blev ett par såg jag att han flörtade med tjejer på sociala medier (kommenterade bilder) – första gången jag såg det var en ren slump. Snäll och accepterande som jag är tänkte jag att han skulle lägga av med det tids nog och skyllde på att han bara haft många korta förhållanden som varat max 6 månader dom senaste 9 åren. När han frågade om vi skulle bli tillsammans berättade jag för honom att jag sett hans beteende online och han lovade att sluta flörta och chatta. Det avtog ett par veckor sen var det igång igen. Om han chattade med andra under tiden vi var tillsammans eller inte vet jag inte. Jag tänkte att bara jag ger honom mer kärlek och omtanke kommer han att sluta. Och jag var ju så kär (i vad frågar jag mig nu?).

    I början var vårt förhållande jämt vad gäller tagande och givande. Vi bor i olika städer (60 minuter från varandra) och åkte till varandra varannan gång. I början överraskade han mig med mat när jag kom hem från jobbet och hade röjt upp min disk. Han skulle bo hos mig under sin semester och ägna sig åt att skriva uppsats, spela playstation och träffa vänner han har i min stad – några vänner fick jag knappt träffa, en enda under våra 4.5 månader tillsammans. Efter ”smekmånaden” som varade från det att vi träffats till början av juni var det jag som åkte till honom och jag som blev hans ”hemmafru”. Han bodde aldrig hos mig under sin semester för ”hemma hos mig fanns det ju ingenting att göra ansåg han”.

    Jag har aldrig träffat en man som ville ha så mycket sex. Han pratade med fascination om att det vore spännande med trekant och om en bekant som levde singelliv när han var ute på turné fast han var i ett förhållande. Han sa ibland till mig att mina kläder inte satt bra och att jag skulle sluta vara så glupsk i köket (jag brukar ta en gurkbit när jag gör sallad eller tacochips när jag häller upp dem i en skål). Att jag lånade en tesked för att äta min frukost på tåget utan att fråga var dödsynd, trots att jag åkte till honom efter jobbet igen och hade med mig skeden tillbaka.

    Han gjorde slut med mig för 1 månad sen och vårt förhållande hade då varit fantastiskt emellanåt (det var det verkligen dom fina stunderna) och ett helvete emellanåt. Jag försökte lugnt och sakligt prata med honom ett par gånger om att jag tog illa upp både för flörtandet och för att han aldrig ville komma till mig längre, för att jag gav mer än vad jag fick tillbaka. För varje gång blev han kortare och kyligare. Och för varje gång blev det fler saker han störde sig på hos mig. Jag har aldrig varit med om en människa som var så svår att kommunicera med. Vårt förhållande skulle bara fungera utan riktlinjer, jag var bara tjatig och förstörde stämningen tyckte han. Mot slutet blev han obehaglig (aldrig fysiskt våldsam) men svart i blicken och en stämning i rummet som fick det att knyta sig i bröstet på mig. Han sa att jag var sjukligt svartsjuk och kontrollerande och behövde hjälp och åt upp min självkänsla. Han fick mig verkligen att tro att det var fel på mig och fick mig till och med att börja gå till psykolog. Men efter mina psykologbesök och många timmars läsning om narcissism förstår jag vad jag har varit utsatt för.

    Förstår inte hur jag kunde vara så naiv. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag fick behålla mitt förstahandskontrakt, för att jag aldrig han flytta dit och för att jag bara han vara utsatt för denna människa i 4.5 månad. Nu letar C med ljus och lykta efter en ny E (en bekant såg honom på dejtingsidan vi träffades en vecka efter vårt uppbrott) och jag ägnar mig åt att läka mina sår.

    Tack för alla bra inlägg!

  33. Linda, 26 år 7 september, 2015 at 22:27 - Reply

    Jag kan tillägga att jag vid flertalet tillfällen reagerade på att han betedde sig klumpigt bland mina vänner och min familj. Han pratade bara om sig själv, om hur bra han var på musik och på sitt yrke. Jag försökte alltid styra samtalet så att mina vänner involverades exempelvis ”C, Vän X jobbar med det här”. Men det hjälpte föga. Såklart har mina vänner och min familj påpekat hur han tog över umgänget, men det säger man gärna inte till någon som är nykär.

Leave A Comment

X