Det som garanterat förstör ett förhållande

//Det som garanterat förstör ett förhållande

Det som garanterat förstör ett förhållande

Vad är det som får människor som en gång stod varandra närmare än någonting annat, att fatta beslut och följa impulser som kommer att krossa tilliten och kärleken?

Under en middag för gemensamma vänner förringar en kvinna sin man framför de andra. Det sker alltid med andra människor är i närheten.

Varje gång han är ute och reser i jobbet tar han på sig ungkarlsattityden och söker kontakt med kvinnor på ett sätt som inte hör hemma i ett förhållande. Tryggheten har han hemma och ”äventyret” där ute. ”En flirt är väl inte hela världen?”

Hon skriver till ett av sina ex på messenger och utbyter mycket mer än vänskapsfraser. Kvinnans sambo känner att det är någonting som inte stämmer, men hon är bra på att sopa igen spåren, och han anklagas för att vara kontrollerande och svartsjuk.

Det kan vara uppenbart eller subtilt!

Vi kan förstöra våra förhållanden utan att vi vet om det. Vi rör oss ute på minfältet utan att vara medvetna om vad som döljer sig under grästuvorna. Vi lever med illusionen om att ett förhållande som hållit i flera år, att vi är sambo, gifta och kanske har barn tillsammans, gör det krocksäkert. Men så är det inte och många av oss har blivit smärtsamt medvetna om det.

Vi säger och gör saker som förgiftar relationen. En liten dos i taget! Lukt och smakfritt!

I mitt arbete med individer och par ser jag det som tyvärr alltför vanligt: människor som vill jobba på relationen när det har gått alldeles för långt. När den känslomässiga erosionen kopplat ett fast grepp!

Några av de beteenden som bryter ner tvåsamheten:

  • Emotionell analfabetism: oförmåga att lyssna till att respektera partnerns känslor. ”Min vilja” före allt annat!
  • Vi uttrycker inte våra behov utan drar oss istället undan, och bygger upp en ohälsosam vrede som förtär det mesta.
  • Vi slutar att ha roligt tillsammans och driver enbart förhållandet likt ett företag. Bekvämlighet har blivit långt viktigare än nya gemensamma upptäckter.
  • Ointresse att utvecklas som person: vi slutar att ta hand om den egna fysiska, psykiska och spirituella hälsan. Tristess tar över!
  • Vi har en ”ta för given attityd” och har för länge sedan slutat med att uppvakta vår partner. Nyfikenheten har för länge sedan gjort sorti.
  • Vi har ett kroppsspråk som skapar avstånd och himlar med ögonen då kvinnan/mannen mitt emot oss försöker uttrycka sig.
  • Vi lägger mer tid på sociala medier än relationens emotionella näringsintag.
  • Vår partner känner sig inte uppskattad, vacker och älskad, utan har istället blivit till någon som vi försöker forma efter egna agendor.

Vi behöver fråga oss själva: ”finns det någonting i mitt sätt att kommunicera och bete mig på som skapar distans mellan mig och min partner?” Vad behöver förändras?

Vänta inte tills det är för sent! Befria dig/er från destruktiva relationsvanor – webinar ikväll den 9/11. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

 

 

By |2017-11-09T08:08:23+00:00november 9, 2017|Blogg|5 Comments

5 Comments

  1. Palle 9 november, 2017 at 08:29 - Reply

    Jättebra skrivet, känner tyvärr igen det som bröt sönder ”vår” 31 åriga relation. Stämmer så väl de du skriver: lukt o smakfritt !!

  2. Vilsen 9 november, 2017 at 08:47 - Reply

    Ja jag måste verkligen jobba på att uttrycka mina behov. Jag vet att jag är alldeles för anpassningsbar. Vilket jag har sen min uppväxt. Min mamma har alltid anpassat sig och gör det än idag efter min pappa. Jag är medveten om min ”svaghet”, men ramlar ändå dit. Relationen jag levde i fungerade till slut inte. Där var andra problem än att jag anpassade ihjäl mig. Men hade jag varit tydligare från början hade vi kanske kunna rädda det. Istället blev det bråk, hårda ord och dumma kommentarer.
    Jag blev själv så frustrerad när jag väl la fram mina behov, då han inte ville ta till sig. Utan då var jag bara besvärlig. Då kändes det ju inte som det var jag som var hans kärlek… Men kan ändå känna en stor saknad efter honom.

  3. John Firmin 9 november, 2017 at 11:37 - Reply

    När blir nästa föreläsning?

  4. Emililienne 9 november, 2017 at 11:54 - Reply

    Ja-a… den jag älskar, älskar jag.

    I ödmjuket, god vilja, snälla ord,nyfikenhet på min partner, uppriktighet, ärlighet och transparens.

    Det landet vandrar jag i nu.

    Min sista relation innehöll bara att vara omtänksam sällskapadam.

    Jag kände mig mest ensam i hela världen.

    Det var bara en väg att gå, tillslut.

    Bort från relationen !!

  5. G 12 november, 2017 at 02:07 - Reply

    Detta är mitt liv! Du skriver om i princip allt som inte fungerat hos oss. Både jag o min partner gör fel. Jag ser det, vill bryta de destruktiva vanorna o den misshandeln som smyger sig in i detta normaliserade. Vill pausa, men älskar honom o vill försöka igen när vi mår bra i oss själv. Har gått länge med tanken…men inte vågat. Vad händer då? Han skaffar en annan…han kräver att jag ska tycka det är ok att de pratar o ses, även fast jag inte flyttat ut. Även fast vi behöver energi o fokus på avsluta snyggt o finnas där för barnen. Jag vill att vi har en bra relation eftersom vi är föräldrar, men vet inte om jag klarar det efter denna respektlöshet? Så besviken…så förvirrad, så tom, arg…slutkörd! Ibland vill man bara inte alls mer…

Leave A Comment

X