Är hela ditt självförtroende beroende av henne eller honom?

//Är hela ditt självförtroende beroende av henne eller honom?

Är hela ditt självförtroende beroende av henne eller honom?

Jag: ”ta på dig de krassa glasögonen och se honom för den han är, inte hur dina drömmar önskar att han vore.”

Hon: ”jag la hela mitt självförtroende i händerna på honom. Det som han gjort mot mig är fruktansvärt.”

Vi investerar vårt känslomässiga kapital i personen och förhållandet. Efter en kort tid visualiserar vi en framtid tillsammans och allt känns magiskt. Äntligen har vi mött den som vi så länge längtat efter!

Men så händer det som jag ofta får höra genom mitt arbete: ”det plingade till i hennes/hans mobil sent under lördagskvällen. Jag såg röda hjärtan från en främmande person…”

Eller: ”det har varit dåligt mellan oss under lång tid och nu fungerar det inte längre. Vi kan inte mötas!”

Nu kommer vi till det vanliga och mänskliga: vårt självförtroende rasar i botten och vi vet knappt vilka vi är längre. Hela vår identitet, rollen som partner och som en del av en familj har tillintetgjorts.

”Vad gör jag nu? Vem är jag egentligen? Allt känns förlorat!”

Jag var en gång emotionellt sönderslagen och självförtroendet hade helt upphört att existera. Jag fanns genom henne och nu var hon inte där längre. Det gjorde fruktansvärt ont att inse.

Men vad är alternativet till att fortsätta gå upp om morgnarna? Göra det nödvändiga även om det pågår ett krig inombords. Sätta den ena foten framför den andra när instinkterna vill få oss att stanna kvar i sängen för evigt.

Emellanåt slås vi ut och frågan är vad vi gör med det: agerar ut ilska och frustration? Låser oss i bitterhetens förgiftande grepp? Idealiserar henne eller honom och drar ner oss själva genom självanklagelser? Går runt med ett kroniskt analyserande som berövar oss gnistan i ögonen?

Det ryms mer i din reservtank än du kan ana! Ett sargat självförtroende är inte en själens livstidstatuering.

Hitta någonting och förfina det tills det blir en integrerad del av din vardag/ditt liv, som är oberoende av en annan människas närvaro eller inte. Det kan vara genom ditt jobb, ett fritidsintresse, din roll som förälder, vän…någonting som du kan fokusera på och som mildrar smärtan.

Det är en av våra största utmaningar; att hitta det som ingen kan ta ifrån oss. Det som gör att du kan känna: ”det känns för jäv…igt, men jag kommer att resa mig igen.”

Befria din hjärna genom att göra, göra och göra varje dag – det som, hur obetydligt det än känns just nu, får dig att känna en gnutta inre tillfredsställelse. Din uppgift är att hitta fröet och vattna det. Självförtroendet är helt beroende av handling.

Vad behöver du göra idag som kommer att ha sköna effekter på resten av ditt liv?

Så skapar du ett välförankrat självförtroende – webinar ikväll den 30 juni klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2019-06-30T07:11:19+02:00juni 30, 2019|Blogg|3 Comments

3 Comments

  1. Ellis 30 juni, 2019 at 13:00 - Reply

    Vad behöver jag göra som kommer att ge sköna effekter på resten av livet? En bra fråga som jag funderar på dagligen men inte hittar svar på… Så länge vardagen kräver sitt så är det en lyxfråga men eftersom jag snart får mer tid när ungdomarna är på väg ur boet så är det en högst relevant fråga. Svaret på frågan just nu är att jag bara vill finnas för mina ungdomar och det hoppas jag får positiva effekter på vårt framtida liv då de flyttar, men sedan…. just nu vet jag inte alls…känner mig vilsen i min ensamhet…

  2. Anneli Gelbard 30 juni, 2019 at 23:13 - Reply

    Jag har känt just så eller rättare sagt jag sakta återtar min självkänsla efter att ha lagt mitt värde i en annans händer och försöker ta ett steg i taget fast än det e för j-vligt vissa sena kvällar eller tidiga mornar.

    Jag behöver skriva manus, måla tavlor, träna, leka och lyssna på och prata med andra om innerligheten för när någon man älskat tryckt ner en genom att säga att det inte går att kommunicera med en, att man inte lyssnar, att jag är dömande osv. så är det ett sätt som jag bevisar för mig själv att andra tycker inte så, att andra känner sig sedda, hörda och bekräftade i mitt sällskap. Framförallt mitt kära barn.

    Det stärker min självkänsla.

  3. Maria 3 juli, 2019 at 12:09 - Reply

    Jag sätter ena foten framför den andra varje dag för att jag måste, för mina barn. Ångesten i form av ont i magen, illamående, tryck över bröstet, extra slag på hjärtat, klump i halsen och att hela kroppen darrar är lika stark nu som för ett år sedan när jag fick honom att flytta ut. Att vi har gemensamma barn gör att jag aldrig kommer ur detta. Det fylls på varje dag med respektlöshet, önskar vi aldrig mer behövde ha kontakt.

Leave A Comment

X