Förspelet som du ger

//Förspelet som du ger

Förspelet som du ger

Allt hänger ihop! Plocka bort en beståndsdel och så påverkas helheten. Attraktion och sex är inga undantag. Det borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Vill du ligga (och betydligt mer än så), handlar det om att se sig själv och sina relationsvanor.

Nästan hela kvällen har han (i detta exemplet en man) suttit försjunken i mobilen, och varje gång sambon kommer nära, vinklar han skärmen lite bort från henne. Hon säger ingenting, men har fångat upp gesten. Frågor väcks inom henne. Kroppen sluter sig en aning för varje gång.

Kvällen innan var hon ledsen och han tittade på henne: ”kom igen! Ryck upp dig! Det har vi pratat om förut!” Tonläget och kroppsspråket signalerar översitteri.

Hon känner sig allt annat än förstådd och drar sig inåt under sitt skall. En känsla av ensamhet har börjat slå rot. Kvinnan vill inte längre vara nära honom, eftersom hon gång på gång känner sig sviken. Han märker inte vad som sker – det subtila men livsnödvändiga går obemärkt förbi. En dag kommer den emotionella drönaren att slå till, och han kommer inte hinna uppfatta vad som hände.

Förspel 24/7 är avgörande! Den som inte förstår och tar in detta, kommer förr eller senare tvingas äta från frustrationsmenyn. Kvinnor förstår detta i oändligt mycket större utsträckning än män:

  • Stryker du hennes kind och kysser utan anledning?
  • Berättar du för henne om din uppskattning och kärlek?
  • Ger du trygghet genom att vara transparent kring din egen person? Är du tydlig med vad du vill och inte vill? Kommunicerar du: ”jag finns här för dig – under alla omständigheter?”
  • Rör du vid hennes kropp och viskar ömhet, utan förväntningar på sex?
  • Kan hon lita på att du ser henne som kvinnan i ditt liv?
  • Kan du konsten att lyssna och prata (bortom det praktiska och lösningsorienterade)?
  • Tar du hand om din egen fysiska hälsa och kropp?
  • Kan du konsten att tända hennes sinnen då ni har kläder på?
  • Håller du hennes hand och bekräftar henne i sociala sammanhang?
  • Håller du om henne i nattmörkret? Känner du hennes hjärtslag?

Tillit är allt! Allt hänger ihop.

En Levande Kärleksrelation – Föreläsning Live. För stad och datum följ länken.

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-10-22T09:30:46+02:00oktober 22, 2018|Blogg|8 Comments

8 Comments

  1. Emilienne 22 oktober, 2018 at 09:55 - Reply

    Meen… i Dagens blogg sammafattar Du Allt !

    Tack Michael.

    Tack igen ❤

    -Vad vore livet utan Dina fantastiska texter som vidgar och förklarar det som Känns i hjärtat.

    Ödmjukt tacksam läsare.

  2. Anneli 22 oktober, 2018 at 12:17 - Reply

    Med barn är det tydligt.
    De älskar på det sättet fullt ut.
    Givetvis inte alls på ett sexuellt sätt så det finns inga likheter där (ifall ngn misstolkade) men de vill vara där det finns den bekräftelsen 24/7, tryggheten av att ingen sitter försjunken i en mobil när de vill berätta ngt, en som lyssnar, som läser mellan raderna och se icke uttryckta behov, tröstar, som delar med sig. Varje dag jag har min tjej säger hon – mamma berätta ngt om när du var liten. Hon vill ju lära känna mig och förstå mig och veta om jag också är rädd ibland, ledsen, känner mig otillräcklig, glad, hoppfull osv.
    Genom att förstå sina föräldrar och deras reaktioner och känslor så förstår man sig själv.

    Jag lider med hennes pappa, kanske för att jag led med min egen far en gång i tiden. Han älskar sitt barn men förmår inte låta henne lära känna honom och han har inte förmågan att förstå henne och hennes outtryckta behov.
    Så hon vill inte vara där.
    Och han känner sig bortvald och oönskad.
    Tror att det är jag som vänder henne mot honom fastän jag visar honom att jag stöttar deras relation och pratar fint om honom.

    Det är inte för att hon inte älskar honom och inte för att hon tror att jag inte klarar mig utan henne men för att hon vill ha den kärleken som är bortom ens egna ego.
    Den kärleken som jag trodde att jag och hennes pappa hade men som hon också nu smärtsamt ser att han inte är kapabel till. Båda är de mina stora kärlekar i livet.
    Säkert gör jag misstag i relationen till dem bägge.
    Men just nu får jag koncentrera mig på den relationen där jag kan göra skillnad och där jag får en chans att korrigera och rätta till de misstag jag gör så att jag kan vara transparent med henne och visa att man gör misstag ibland även som vuxen och även när man försöker göra sitt bästa. Hennes mamma är ju bara människa…. och det e jobbigt bara det.

    • C & Livet 23 oktober, 2018 at 14:59 - Reply

      Anneli
      Så fantastiskt fint skrivit. Och så sant.
      Även om det säkert smärtar att pappan inte finns där som den han skulle, så kan jag se hur mycket du har. Och tänk vilken lycka för ert barn att få en förälder / vuxen som ser och finns där. Som kan visa de där delarna för barnet. Och kanske en dag öppnar även pappan ögonen – en önskan kan man alltid ha <3
      Stor KRAM till dig!

      • Anneli 24 oktober, 2018 at 15:18 - Reply

        Tack snälla, jag har nog aldrig skrivit så öppenhjärtigt någon gång tidigare i mitt liv som jag gör nu på den här bloggen och varje gång är det lite med hjärtat i halsgropen…
        rädsla …. svårt att formulera sig …
        ska man bli missförstådd?
        är jag en dålig person för att jag analyserar någon annan?
        får jag lov att tycka att jag gör något bra för det går säkert att se det jag gör i ett perspektiv där det jag gör är dåligt?

        ja det är svårt ibland att stå fast, tro på att sättet jag behandlar både honom och vår dotter är utifrån kärlek och omtanke jag menar en del av mig är ju också ledsen, chockad, sårad…

        Det är en balansgång att vara ödmjuk och att bli överkörd, att vara inkännande men inte övertolka och problematisera saker i onödan.

        Men långsamt börjar jag lita på magkänslan av att jag är en bra förälder med brister och fel, så som jag också var en bra partner med brister och fel.

        Stor KRAM tillbaka

  3. C & Livet 23 oktober, 2018 at 15:00 - Reply

    Anneli
    Så fantastiskt fint skrivit. Och så sant.
    Även om det säkert smärtar att pappan inte finns där som den han skulle, så kan jag se hur mycket du har. Och tänk vilken lycka för ert barn att få en förälder / vuxen som ser och finns där. Som kan visa de där delarna för barnet. Och kanske en dag öppnar även pappan ögonen – en önskan kan man alltid ha <3
    Stor KRAM till dig!

  4. Anna K 24 oktober, 2018 at 20:30 - Reply

    Anneli, du sätter ’pricken över iet’ genom att säga att du ska lita på din magkänsla.
    Det är din viktigaste uppgift till dig själv. Låt inte känslorna därifrån passera eller att du trycker undan dem.

    Magkänslan är din insikt om hur du vill leva ditt sanna liv.

    Och kan man följa sin magkänsla med ett kärleksfullt hjärta även till de som sårat en, genom insikten av att de kan inte annorlunda utifrån deras förutsättningar, så kommer man att få många lyckliga dagar.

    • Anneli 25 oktober, 2018 at 16:14 - Reply

      Ja Anna jag hoppas på lyckliga dagar och jag ser ju en massa ljusglimtar som jag tycker är fantastiska och jag förstår ju att en del av det jag tycker är mörkt och tungt är mitt medberoende och hur svårt jag har att innerst inne hitta en acceptans i att jag blev bortvald, känslan av att vara den dåliga man kastar bort och byter ut och min egen dåliga självkänsla. Tack snälla för din uppmuntran, det behövs när man famlar i sig själv. Ha en fantastisk helg

  5. Anna K 26 oktober, 2018 at 11:43 - Reply

    Min mor, som levde 64 lyckliga år med sin man, sade till mig att just bli bortvald skulle nog vara ett av det svåraste i livet att vara med om.

    En äldre dam jag mötte i mitt jobb sade att hennes mor i sin tur sagt att sörja levande är värre än att sörja döda.

    Jag känner igen mig i allt du skriver Anneli, men jag hoppas att du liksom jag fyra år efter separationen kan säga att det var det bästa som hänt dig.

    Låt tiden gå, ta hand om dig och dina barn, hitta ett förhållningssätt till ditt ex som inte drar energi från dig så kommer du att läka fullt ut.

Leave A Comment

X