”Vad menar du med att möta sin ångest?”

//”Vad menar du med att möta sin ångest?”

”Vad menar du med att möta sin ångest?”

Kvinnan frågar: ”får inte min rädsla och ångest ytterligare bränsle om jag inte försöker distrahera mig med annat? Tar inte smärtan över om jag börjar titta närmare på den?”

Det som vi försöker springa ifrån väcker ångestens jaktinstinkt (ja, panikmonstret älskar att jaga).

Jag ser det så här: det är likt sorg och förlust; vi kan inte gå vidare förrän vi genomgått processen av förtvivlan, tårar och alla frågor som hopar sig i vårt inre. Läkning är ett steg framåt i taget. Ibland faller vi, men reser oss upp igen.

Det finns en ”årstid” för att prata av sig (lätta på bördan och försöka få struktur bland tankarna), och en för att härda ut (inte underhålla det som vi behöver släppa taget om genom att fastna i ältande upprepningar inför familj och vänner).

Det kommer en dag då vi behöver släppa taget och börja fokusera på vad ”jag vill och behöver”, och inte på vad hon/han sa och gjorde.

Medveten distraktion är inte detsamma som omedveten bedövning och flykt. Vi erkänner den svåra känslan, ser den i ögonen genom att säga: ”jag ser dig! Jag ser ditt bekanta ansikte och vet var du kommer ifrån.”

När vi börjar härda ut, när vi väljer att inte bedöva oss genom alla möjliga metoder, kan ångest komma upp till ytan eftersom vi inte ständigt söker efter nödutgångar (alkohol, dejtingappar, ältande, stress (ja, vi kan bli beroende av den), apati, ilska…, utan låter vågen av känslor få skölja över oss (vilket kan kännas fruktansvärt obehagligt), kommer ”vattnet” (ångesten och rädslan) till slut att rinna bort (gravitationen drar det bort och nedåt).

När vi säger till oss själva: ”här kommer det igen! Och jag står kvar! Låt vågen få komma! Den kommer att spolas bort igen och när den en dag återvänder igen, står jag stadigt med fötterna mot marken.”

Vi överlever och hittar nya vägar. Vi blir bättre och bättre på att förstå oss själva. En dag kommer du att kunna säga: ”här kommer obehaget farande igen, men nu fokuserar jag på andningen och planerar vad jag ska handla till middagen ikväll (ett sätt att ersätta en laddad känsla med en väldigt praktisk tanke).

Min demon besökte mig när jag inte gjorde det som jag var ämnad att göra. När jag straffade ut mig själv genom att inte lyssna till ”väckarklockan.”

Det mesta går att träna upp: bemötandet av ångest är inget undantag. Ångest är inte sällan en alarmklocka som vill väcka oss till att ta tag i saker. Ett kraftfullt ljud som vill att vi ska leva betydligt större, och inte trycka ner våra potentialer i ett instängt källarutrymme. Naturen söker alltid att hitta vägar: vad vill din ångest från dig?

Låt oss prata rädslor & ångest – webinar söndagen den 8/6 klockan 21.00.

Michael Larsen – relationscoach

By |2019-06-08T07:08:05+02:00juni 8, 2019|Blogg|2 Comments

2 Comments

  1. Kba73 8 juni, 2019 at 09:00 - Reply

    Så befriande för mig att din resa är likt min, stärker mig att du skriver likt mina tankar/funderingar, satt så många förtvivlande timmar i soffan, av gråt, förvirring, alla frågor, smutskastningen av mig själv, jag kunde inte ta in något ljus, va inlåst med mina tankar, mest stolt, tacksam är jag de första åren, helt fri från sinnesförändrande medel, satt, gick, tränade, pratade, naturen, läste, praktiserade, om och om igen, genom ångesten, tror inget annat, än för att komma till en viss djupare nivå, vilket jag eftersträvar, då jag ser livet som det borde vara, mera kärlek, förståelse för varandra, kommer genom fullständigt brutalt ärligt uppvaknande, bryta mitt mönster. Kan inte ha det bättre, det blir bara bättre, även när jag ibland faller,

  2. Emilienne 10 juni, 2019 at 12:17 - Reply

    Ångesten är min bästa vän… låter konstigt men nu Vet jag det.

    Den uppmanar mig att ” gör nu en förändring, ta Tag i det som Är !!”

    Så… en vän som tveklöst dyker upp, när den verkligen behövs. En jobbig typ

Leave A Comment

X