”Det kliar på huden när någon kommer nära”

//”Det kliar på huden när någon kommer nära”

”Det kliar på huden när någon kommer nära”

Föreställ dig ett barn som får alldeles för lite närhet under de första levnadsåren, eller en ung människa som får gränserna invaderade. Vilka budskap det sänder! ”Man är ensam i världen och står sig själv närmast.” Eller: ”det går inte att lita på någon! Svek, svek, svek…” Smärtsamma upplevelser som kapslats in i våra psyken. Det pågår inte sällan ett krig mellan det medvetna och omedvetna. Det vi kan tänka och resonera kring, och det som brusar distanserat och irriterande i bakgrunden. Det omedvetna/undermedvetna kan bl.a. komma upp som framgent i drömmar, som dofter/lukter och uttrycker sig genom känslomässiga reaktioner. Våra nära relationer triggar dolda minnen.

Kvinnan är omtyckt av alla, har koll på sitt liv, ser bra ut och är socialt väldigt begåvad. Hon är läst en rad böcker i personlig/spirituell utveckling och har jobbat med sig själv. Men när det kommer till romantiska relationer händer det något.

Hon känner sig avslappnad med rätt slags person och har blivit förälskad vid flera tillfällen under sitt vuxna liv. De första sex månaderna är som en dröm, men sedan gör sig gamla mönster bekanta. Förälskelseintensiteten har börjat dämpas något och nu börjar hon tvivla på att det är rätt man som hon mött. Bristerna i honom blir allt tydligare och hennes kognitiva förstoringsglas ställer in sig på dessa.

När de romantiska färgsprakande fyrverkerierna har börjat släckas ner, uppsöker den speciella känslan henne. Den som viskar: ”han kommer med all sannolikhet att såra dig! Avsluta innan du utsätts för svek!”

Hennes medfödda personlighetsdrag i kombination med övergivenhet från två emotionellt handikappade föräldrar har kodat hennes reaktioner. Hon har aldrig kunnat bottna i tillitens sköna lugn. Kropp och psyke reagerar instinktivt!

Hon uttrycker: ”det kliar på huden när någon kommer nära!”

För den som är undvikande i sin anknytningsprofil är det en stor utmaning att kunna stå kvar, utan att ständigt söka skydd i den ”säkra” självständigheten. Det medför alltid en risk att blotta hjärtat. Se vad som sker om du ger det ytterligare lite tid (gäller inte inte om du har ett medberoende i bagaget).

Varför distanserar vi oss från personen som kommer nära? Föreläsning online ikväll den 21/1 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-01-21T07:41:25+00:00januari 21, 2018|Blogg|4 Comments

4 Comments

  1. Chriss 21 januari, 2018 at 09:07 - Reply

    Vilka ord och vilken igenkänning. Denna barndom har styrt tidigare relationer så destruktivt. Idag har jag den relationen där jag vågar stå kvar och visa hjärtats sårbarhet. Men det svåraste som varit att hålla kvar är att våga vara i glädjen och lyckan, närheten och kärleken. Jag vågar känna den och vara i den utan att vilja fly.

  2. Petra35 21 januari, 2018 at 11:02 - Reply

    Det här känner jag oxå igen mig i…men jag var så säker på att jag var otrygg-ambivalent. Fast det här är en beskrivning av en undvikande person va? Jag är kanske både ock…fast det är ju bara modeller…och man kanske kan pendla mellan? Hur som helst så är det väl träningen i att göra tvärtom som gäller. Om man inte är medberoende…vilket jag också tänkt att jag har en tendens att bli…

  3. Jenny 21 januari, 2018 at 16:20 - Reply

    Och för en medberoende med undvikande anknytning?

Leave A Comment

X