Till dig som försöker lämna ett destruktivt förhållande

//Till dig som försöker lämna ett destruktivt förhållande

Till dig som försöker lämna ett destruktivt förhållande

Om det var lätt så hade du lämnat för längesedan. Om det inte vore för alla kloka och oftast välmenta råd som väckte skam inom dig. Om du hade haft orken att säga ifrån, hade du gjort så. Hans eller hennes ibland honungslena ord kan kännas så äkta. Förrädiskt! Om det inte var för rädslan att inte klara sig ekonomiskt och känslomässigt. De förlamande skuldkänslorna! Om inte ditt innerliga hopp om förändring hos den som kränker dig hade ett sådant fast grepp…

Du har åkt upp och ner i den mentala/emotionella hissen tusentals gånger. Det förvirrar och dränerar!

Ruset från de små goda stunderna ingjuter dig med nytt hopp: ”tänk om detta är början på en ny x.…? Han/hon har kanske verkligen förändrats den här gången…??” Sköna närhetshormoner frigörs i din hjärna och med blixtens hastighet tas de emot av en desperat kropp. Lindring!

”Vi är kanske ändå ämnade för varandra?!”

Och så slår besvikelserna ännu en gång undan dina fötter!

Hot, manipulation, skuldbeläggande, karisma och de perfekt formulerade orden i en mix. Återföreningssex! Dopamin och oxytocin injiceras i ditt system och hägringen förför dina sinnen.

Och så ytterligare en nedvärderande kommentar som får det att knyta sig i magen. Ett självförtroende som offras på anpassningens altare. Vi vill ju tänka det bästa om andra – särskilt den vi tror oss älska. Så bedrägligt!

Men en röst inombords försöker väcka dig ur den emotionella narkosen som härskaren gett dig. Effekten av anestesin som håller dig kvar med den manipulative mannen/kvinnan, minskar när du hör den egna rösten berätta för en förtrolig om vad som egentligen händer.

Ett andetag åt gången. Insikter som likt pusselbitar bildar mönster så att du kan se tydligt. Ett steg idag. Och ytterligare ett imorgon! Du är på väg mot din framtid. Du är inte ensam även om det känns så!

När vi har fastnat i ältande & inte förmår oss att lämna eller riskerar gå tillbaka – webinar ikväll onsdag 2/9 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach

By |2020-09-02T07:27:52+02:00september 2, 2020|Blogg|5 Comments

5 Comments

  1. Stina 2 september, 2020 at 16:48 - Reply

    Tack för dessa trösterika ord! De värmer o ger hopp.

  2. Monica 3 september, 2020 at 20:35 - Reply

    För sju år sedan klev jag av berg-och-dalbanan jag levde i. För så var det. Känslomässigt att leva sådär. När man kommer en bit ifrån o får distans hittar man styrka o kraft. Inte lätt alla dagar men det går!! Barnen blir tryggare. Tom hunden verkade pusta ut!!
    Så tre år senare träffar jag en ny partner. Distans förhållande. Så himla bra! Bästa av två världar. Kunna leva själv med tre tonåringar och få vuxenliv vissa helger och ledighet.
    Tills käftsmällen kommer…. Jag upptäcker han har levt ett dubbelliv hela tiden… Haft en relation med sin exfru samtidigt… Hon har inte känt till vårt förhållande heller.
    Chocken har knappt lagt sig…
    Så skriv ngt om dessa personer som orkar leva dubbelliv…. så slipat på nåt vis…. Det är så många varför?? Men såklart kommer jag aldrig få vissa svar.
    Nu ska jag sörja en i mina ögon fantastiskt relation (vi hade så himla bra o kul ihop!) -sen även sörja sveket!!

  3. Lars 4 september, 2020 at 08:32 - Reply

    Känner igen mycket i texten. För mig känns det väldigt upp och ner. Jag går mest och väntar på nästa kommentar, nästa lilla vredesutbrott. Knuten i magen är jäkligt jobbig att känna. Kompenserar med att göra ännu mer för att tillfredställa henne: Diska, tvätta, köpa kläder till henne mm. Känslan av otillräcklighet är ofta närvarande. Jag får ofta känslan av att jag inte får vara/se olycklig ut, medan hon kan vara det hur mycket hon vill. Jobbigt……

    • CC 5 september, 2020 at 09:03 - Reply

      Det låter inte som att det skett någon förändring åt det bättre hållet hemma hos dig. Det här med att känna knuten i magen känner jag igen… han var väldigt bra på ”stonewalling” (is kall tystnad) som en metod att trycka ner mig. Vilken metod som än används för att manipulera är förödande för kärleken och möjligheten att utvecklas och växa tillsammans. Vad som hjälpte var när jag faktiskt såg allt med mer klarhet och då inte längre kände mig så sårbar. Jag liksom iakttog det mer objektivt… du verkar ju kunna se hennes utbrott och beteende ganska klart, hjälper det?

      • Lars 7 september, 2020 at 07:45 - Reply

        Problemet är att jag vänder mig emot mig själv, t ex genom att intala mig själv att jag inte är värd något, kan ta sig uttryck som att jag skiter i att käka för att jag inte är värd det, håller mig vaken på natten för jag inte är värd att sova, bara för att nämna några exempel. Allt för att inte säga/göra något som får vårt äktenskap att implodera. Jag skuldbelägger mig för allt. Hade en period för några veckor sedan då jag sket i allt vad avser mig själv. Jag vet att det är helt j-vla idiotiskt att bestraffa sig själv, och jag vet inte varför jag gör det… Samtidigt när det är bra stämning så känns det bra, men det är som jag skrev tidigare, väldigt upp och ner. Det är jobbigt att inte veta om jag får nån syrlig kommentar eller om jag får beröm för nåt jag gör/säger.

Leave A Comment

X