”Tycker inte du att det blir svårare att träffa någon när man har börjat jobba med sig själv?”

//”Tycker inte du att det blir svårare att träffa någon när man har börjat jobba med sig själv?”

”Tycker inte du att det blir svårare att träffa någon när man har börjat jobba med sig själv?”

En man ställer frågan till en kvinna under deras allra första möte:

”Tycker inte du att det är svårt att träffa någon när man börjat jobba med sig själv?”

Den frågan har hon aldrig fått tidigare och känner sig minst sagt positivt överrumplad:

”Vilken slags man frågar något sådant?”

Jag möter människor i mitt arbete som tvekar gällande sina relationer, just därför att partnern inte verkar förstå eller helt saknar intresse för djupare livsfrågor. En person som de levt med under många år, och som alltmer håller på att förvandlas till en främling för dem.

Under mina föreläsningar brukar jag poängtera:

”Se upp män, när kvinnan vid er sida börjar jobba med sin personliga och spirituella utveckling. Om ni kritiserar henne eller visar likgiltighet – om ni inte jobbar med era egna automatiska och begränsande relationsbeteenden, är risken överhängande att hon en dag lämnar er.”

Jag återkommer till det ofta, och om det är någonting av allt det jag föreläser och skriver om, är detta det absolut viktigaste:

Få aldrig någonsin din partner att känna sig ensam i ditt sällskap!

Vi lämnar inte förhållanden som ger känslan av hemma, där vi är sedda, älskade och upplever samhörighet. I alla fall inte om vi är någorlunda hela inombords. Vi påverkas i hjärtat av hur partnern rör vid oss, liksom hennes eller hans engagemang i vår värld. Liksom rymden vi tillåter att få finnas emellan oss.

En gång i tiden begick jag misstagen: lyssnade inte tillräckligt (särskilt inte mellan raderna), fokuserade alltför mycket på att ha rätt, trodde att jag satt inne med alla svaren, försökte förändra henne utan att vara medveten om det. Men framförallt så tog jag förhållandet för givet. Det blev ett smärtsamt uppvaknande!

Det är en konst att kunna vara öppen och inkännande utan att samtidigt radera ut den personliga viljan. Att kunna mötas i vi – cirkeln, utan att glömma den egna sfären. Eller motsatsen: där vi alltför mycket uppe i jag, jag, jag, så att vi inte ger av oss själva.

Svaret är ja! Det blir svårare att möta någon ju mer medvetna vi blir, därför att våra ögon ser skarpare, drömmarna blir tydligare (inte detsamma som flum och luftslott), integriteten och värderingarna reas inte ut, självvärdet läggs inte händerna på en partner eller relationen. Den djupare kontakten blir alltmer central.

Finns det någonting mer i livet än ett smakfullt inrett hem? Summan av besparingarna? Barnens aktiviteter? Framgång i karriären? Så många avverkade resmål som möjligt? Antalet vänner och parmiddagar?

När svaret på frågorna är ja – det finns något större, är jag säker på att du är på väg mot en destination som gör att det finns en tillfredsställelse i andetagen. Vi njuter alltmer av de ”små” tingen och känner det som är viktigt på riktigt.

Föreläsning Live – En Levande Kärleksrelation. För stad och datum följ länken.

Varför blir jag den jag blir i mina relationer? Anknytningsmönster – webinar den 21/10. 

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-10-20T09:06:25+00:00oktober 20, 2018|Blogg|0 Comments

Leave A Comment

X